En demensvänlig plats är en kognitivt snäll plats, förklarar Paulina Svenstrup, landskapsarkitekt på Helsingborgs stad. Det handlar om Husensjö park i staden där det för ett år sedan invigdes en ny del, Minnenas och kunskapens trädgård. Det är en plats som har byggts för att kunna upplevas med alla sinnena och där fokus har legat på människor som lever med en demenssjukdom.
– I parken har vi generellt fokuserat på tydlighet och orienterbarhet i miljön och sinnesupplevelse. Vi har tänkt mycket utifrån vad man evolutionärt upplever är trygga miljöer att vistas i, säger Paulina Svenstrup.
Parken har byggts om som en del av ett FOU, forsknings- och utvecklingsprojekt, inom Helsingborgs stad för ett mer demensvänligt samhälle. Av kommunens befolkning på 150 000 personer beräknas i dag 2 100 av dem ha en demenssjukdom. Något som förväntas stiga till över 3 000 till 2035. Majoriteten av dem bor fortfarande i sina hem.
Socialstyrelsen uppskattar samtidigt att det finns 130 000 till 150 000 personer i Sverige som har demens. Och att cirka 20 000 personer insjuknar i sjukdomen varje år.
Paulina Svenstrup.
Foto: Privat
I arbetsgruppen för projektet har kompetenser från många olika förvaltningar tagits in. Paulina Svenstrup var i det initiala skedet ensam från stadsbyggnadsförvaltningen och har arbetat nära personer från framför allt vård- och omsorgsförvaltningen. Hennes två närmaste kollegor under projektet har varit två demenssjuksköterskor.
– Jag är van vid att arbeta med en annan arkitekt i projekt. Men i det här projektet har det i stället varit personer från andra förvaltningar inblandade och målgruppen har varit ny för oss att arbeta med.
Arbetsgruppen träffade en referensgrupp bestående av personer med en kognitiv sjukdom från en dagverksamhet som ligger nära parken.
– Det är utifrån målgruppen som vi hittade platsen. De har fått vara delaktiga under hela projektprocessen och styrt mycket i gestaltningen.
De röda belysningsstolparna ska öka orienterbarheten för de som vill ta sig från dagverksamheten till parken. Foto: Lotta Wittinger/Helsingborgs stad
I arbetet med Minnenas och kunskapens trädgård har mycket fokus hamnat på andra sinnen än enbart det visuella: doft, smak och ljud för att nämna några. En sak de arbetat mycket med är markmaterialet.
– Har man demens eller en annan kognitiv sjukdom så kan man ha det svårt med perceptionsförmågan. Om något är mörkare på marken kan det upplevas som att det är ett hål, ett stup eller en stor vattenpöl. När vi föreskrev markmaterialet i handlingen gjorde vi många tester för att hitta rätt färg på stenmjöl. Vi testade tre olika tills vi hittade ett som var tillräckligt ljust.
I projektet har konceptet varit det glada 60-talet. I trädgården har man i en del försökt återskapa känslan av ett vardagsrum från samma period. En skiljevägg som liknar en fondtapet har satts upp och en konstgräsmatta som liknar en ryamatta har installerats. I närheten finns även ljuskällor designade som den kända lampan bumlingen med ljudinstallationer som spelar låtar från 60-talet en gång i timmen. Växtmaterialet har valts utifrån känsel och doft.
För att personer som är på dagverksamheten lättare ska hitta till parken har det arbetats med orienterbarheten längs med stråket till och från parken. Detta har gjorts genom att röda belysningsstolpar ska leda människor rätt.
Paulina Svenstrup beskriver också att formspråket i parken är omfamnade. Det är mjuka och organiska former som ska kännas inbjudande att ta på. Dessutom är planteringarna upphöjda med cortenmurar i stål designade med en mjuk kant.
– Det är ett sätt att för barn men även äldre att lättare kunna ta på blommor och känna kanterna av de upphöjda murarna. Det blir också lättare för dem i rullstol eller med rollator att komma närmare växtligheten.
Arbete i offentliga miljöer utgår ifrån Boverkets regler om tillgänglighet på allmänna platser, ALM. Här finns föreskrifter och råd om hur tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska säkerställas. Paulina Svenstrup säger att många av delarna om just orienteringsförmåga är vaga.
– Det är mer tolkningsbart att följa lagkrav för hur till exempel en miljö ska vara orienteringsbar jämfört med de lagkrav som finns för hur en trappa eller ramp ska utföras.
Att göra lagkraven mer skarpa kopplat till orienterbarhet tror dock Paulina Svenstrup inte på eftersom aktuella lösningar är väldigt kopplat till typen av plats. Hon menar i stället att ett av de största problemen är kunskapsbrist i branschen om tillgänglighet. Framför allt hur miljöerna kan anpassas för människor med kognitiva funktionsnedsättningar.
Planteringarna är upphöjda för att öka tillgängligheten till natur och grönska. De stora fågelbaden ger också möjligheten att vara nära vatten. Foto: Lotta Wittinger/Helsingborgs stad
Tillgänglighet på allmänna platser eller områden för andra anläggningar än byggnader regleras i Boverkets föreskrifter BFS 2011:5 – ALM 2. Detta gäller för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Enligt denna ska platser och områden utformas så att de blir användbara för personer med nedsatt orienterings- eller rörelseförmåga.
I innehållet finns en del ska krav men de flesta delar är råd för hur något bör utformas, till exempel skyltar, varningsmarkering och kontraster.
Tillgänglighet på allmänna platser eller områden för andra anläggningar än byggnader regleras i Boverkets föreskrifter BFS 2011:5 – ALM 2. Detta gäller för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Enligt denna ska platser och områden utformas så att de blir användbara för personer med nedsatt orienterings- eller rörelseförmåga.
I innehållet finns en del ska krav men de flesta delar är råd för hur något bör utformas, till exempel skyltar, varningsmarkering och kontraster.
