Vem är Andreas Lindelöf?

− En 34-årig civilingenjör från Chalmers. Jag jobbar som ansvarig teknisk specialist på VBK i Göteborg. Jag arbetar med de projekt som kräver lite mer och är mer tekniskt utmanande. Bland annat med Nordens högsta
byggnad, Karlatornet.

Vad gör du just nu?

− Just nu jobbar jag med flera olika höghusprojekt runt om i Göteborg. Jag har jobbat med projektet Karlatornet sedan 2015 och där är det mesta gjort, men vi har en del uppföljning.

Vilka utmaningar har du mött i arbetet med Karlatornet?

− Den största utmaningen med Karlatornet är att ingen har gjort något liknande i Sverige och det är en extrem byggnad även ur ett europeiskt perspektiv. Den är hög och väldigt slank även jämfört med de högsta byggnaderna i Europa. Vi har fått lära oss allt på nytt. Ingenting har varit riktigt självklart.

Eftersom Karlatornet är så högt så det är väldigt kraftiga vindar på byggnaden. Vi har gjort en serie vindtunneltester på byggnaden för att säkerställa att vi har rätt vindlast. I byggnader som är högre än 200 meter, ja egentligen i alla andra byggnader i Sverige, finns det normer för hur vi ska räkna på vinden. Men här har vi tillsammans med en vindkonsult i London tagit fram en modell som vi har blåst på och undersökt hur mycket vind som träffar byggnaden och vad det ger för respons. Tyngden av byggnaden är också extrem – bara själva stommen väger 120 000 ton på en väldigt liten yta.

Vad brinner du extra mycket för?

− Jag lägger mycket av min tid på VBK på teknisk utveckling. Och jag tycker om att driva den tekniska utvecklingen och sprida all den kunskap vi fått till oss. Vi har genom Karlatornet fått till oss kunskap som ingen annan i Sverige har. Och jag har försökt sprida de lärdomarna till andra i branschen också. Jag tror att alla gynnas av att kunskap delas.

Är det något mer du vill bidra med till branschen?

− Med den tekniska utvecklingen och att försöka integrera alla i den. Många av de som går ut från Chalmers eller högskolorna idag har en helt annan typ av kompetens än de som gick ut för 20 år sen. Jag försöker bidra till att lyfta fram dem så att vi kan använda oss av deras kompetens. Kanske primärt programmeringskunskaper, så att vi kan optimera saker och jobba på lite andra sätt.

Hur tror du att branschen kommer att ha förändrats om tio år?

− Det känns som att programmering succesivt har tagit en större plats. Det tror jag kommer fortsätta. Det kommer vara en självklarhet att man kan programmera. Det i sin tur tror jag kommer leda till att vi kan rationalisera bort många uppgifter som en del har idag och jobba effektivare. Vi kommer kunna optimera utan att tumma på kvalitén. Det finns en stor material- och klimatbesparing genom att jobba på det sättet. Om tio år hoppas jag att vi har blivit ännu mer miljömedvetna. Det känns som att vi precis har börjat, men det är en lång väg kvar. Och jag hoppas att vi om tio år, eller gärna tidigare, tycker att det är lika självklart att veta vilket klimatavtryck en produkt har som att veta våra kostnader. Det är två olika budgetar men de är lika viktiga.

Var ser du dig själv om tio år?

− Jag känner att jag har hittat det jag vill göra och jag tror att jag kommer göra samma sak. Förhoppningsvis har jag tagit ett litet kliv tillbaka och gör inte lika mycket i detalj själv. Jag tror att jag kommer handleda mer men
fortfarande jobba väldigt hands on i projekt. Förhoppningsvis med något annat spännande projekt.

Har du något drömprojekt?

− Inte specifikt men det vore väldigt kul att jobba med ett riktigt högt trähus. Jag jobbar redan i mitt drömprojekt.