Syftet med examensarbetet ”Återbruk av VVS-produkter – Bör allt återbrukas?” var att granska vilka produkter som är möjliga att återbruka. Författaren skulle även undersöka var gränsen går för när det inte längre är hållbart att återbruka produkterna.
Till sin hjälp har författaren tittat på tidigare studier, genomfört intervjuer och beräkningar.
Enligt examensarbetet har passiva produkter ett väldigt lågt slitage vilket gör att de är lämpliga för återbruk. Det gäller till exempel radiatorer och ventilationskanaler. Produkterna är dock inte alltid lämpliga att återbrukas utan åtgärder, menar författaren.
Synliga produkter måste vara estetiska för att de ska återbrukas. Det innebär exempelvis att radiatorer kan behöva blästras och målas om samtidigt som slaggprodukter inuti radiatorn måste tas bort.
Aktiva produkter är mer komplicerade att återbruka, menar rapportförfattaren. Ökad energieffektivitet kan göra att det är bättre att köpa en ny produkt utifrån klimatpåverkan. Aktiva produkter har också en kortare teknisk livslängd, vilket skapar en osäkerhet över hur länge produkterna kommer att fungera.
Intervjuerna visar flera perspektiv på synsättet kring återbruk. Tillverkare till aktiva produkter tror inte att det är lämpligt med återbruk av deras produkter under den närmsta tiden.
Fastighetsägare som är aktiva med återbruk menar att VVS-produkter är sist på tur till att återbrukas. Kunskapen om återbruk av VVS-produkter är mycket lägre jämfört med produkter som dörrar och fönster. Den tekniska utvecklingen nämns också som ett hinder till återbruk av VVS-produkter.
