Det är på uppdrag av regeringen som Boverket har analyserat de olika åtgärder de anser behövs för att undvika framtida olyckor.
För två år sedan inträffade en olycka i Tarfalahallen i Kiruna då halva taket på den 5 000 kvadratmeter stora idrottshallen rasade in. Som tur var pågick inga sportevenemang då olyckan inträffade och ingen person kom till skada.
Efter det dramatiska takraset utredde Statens haverikommission, SHK, frågan vilket bland annat ledde till ett antal rekommendationer för hur reglerna om kontroll av bärförmåga bör ändras.
På regeringens inrådan har Boverket nu utrett förutsättningarna för dessa rekommendationer ur ett samhällsperspektiv. Boverket bedömer att rekommendationerna skulle vara nyttiga att tillämpa ur flera synvinklar. Det skriver de i rapporten ”Undersökning av frågor med anledning av takraset i Tarfalahallen”, rapportnummer: 2022:1.
Takraset i Kiruna var inte någon engångsföreteelse. I Sverige har de senaste åren skett ett flertal takrasolyckor. Enligt Boverket finns det all anledning att införa någon typ av inspektion som säkerställer att tak i stora publika byggnader håller måttet och klarar olika tänkbara påfrestningar.
Boverket påpekar i rapporten att de utgått från faktumet att antalet rasolyckor i Sverige ligger på höga nivåer, liksom att det många gånger varit en hårsmån från att konsekvenserna kunnat bli långt mycket värre rörande omkomna och allvarligt skadade personer.
De åtgärder som SHK rekommenderar bedömer Boverket skulle innebära en kraftig minskning av rasolyckor och andra betydande konsekvenser av fel, brister och skador i bärverk. Boverkets beräkningar visar också att de besparingar som skulle erhållas överväger merkostnaderna för åtgärderna.
I rapporten går Boverket i detalj igenom hur många byggnader av det här slaget, främst idrottshallar, som befinner sig i riskzonen. Byggnader med takkonstruktioner av ett liknande slag som i idrottshallen i Kiruna finns idag i 51 kommuner. I flera av dessa kommuner har aktuella byggnader sedan takolyckan i Kiruna behövt stängas för undersökning och stabiliserande åtgärder.
I rapporten tas även upp olika upplägg för tillsyn och om det finns tillgänglig kompetens att genomföra kontroller som upptäcker brister i tid, så att de kan åtgärdas. Boverket har även studerat jämförande regelverk i de nordiska grannländerna och konstaterar att det här finns goda exempel att ta fasta på.
Norge, Danmark och Finland har alla infört kontrollsystem som är mer strikta än dagens svenska kontrollsystem. Då Sverige har liknande byggtraditioner och förutsättningar som övriga länder är det anmärkningsvärt att Sverige sticker ut i jämförelsen trots upprepade allvarliga olyckor under de senaste åren, menar Boverket. SHK:s rekommendationer innebär att Sverige skulle få ett kontrollsystem som är mer likvärdigt grannländernas.
Boverkets slutsats är att finns anledning att införa någon typ av tillsyn som säkerställer att tak i stora publika byggnader klarar påfrestningarna. Hur detta ska se ut i detalj kräver dock ytterligare utredning och analys.
Det kan vara på sin plats att vidga perspektivet till flera typer av risker, som till exempel brandsäkerhet och kontroll av säkra utrymningsvägar. Detta i syfte att förhindra allvarliga personskador i byggnadsverk oavsett teknisk anledning.
Boverkets bedömning är att det är samhällsekonomiskt lönsamt att införa regler om kontroll av bärförmåga i både byggprojekt och befintliga byggnader. Men det återstår flera frågor att utreda mer specifikt om hur rekommendationerna på bästa sätt kan omsättas till konkreta regler.
En tillämpning av SHK:s rekommendationer skulle markant öka trovärdigheten för byggprocessen och för reglerna om kontroll bland de personer som berörs av regelverket, anser Boverket.
Ytterligare en potentiell nyttoeffekt av kraven kan vara minskad miljö- och klimatpåverkan genom att färre rasolyckor innebär minskad resursåtgång för att återuppbygga raserade byggnader, vilket också innebär minskad klimatbelastning.
