Cementas avvisade ansökan om förnyat och utökat täkttillstånd vid sin fabrik i Slite kan inte ha undgått någon. Det talas om en kommande cementkris och oro för att byggprojekt ska stoppas, bromsas eller aldrig komma i gång.

Läget är fortfarande oklart, även om Cementa vill lindra effekterna med inköp av kalksten från den gotländska grannen Nordkalk. Eller genom import från utlandet.

Problemet med lösningar som import av cement, utspädning med mer restmaterial, andra byggmaterial, nya täkter och återvinning av betong har diskuterats tidigare i debatten. Jag vill fokusera på en annan möjlig väg; hushållning av cement.

Cement och betong är relativt sett billiga byggmaterial som finns tillgängliga i nästan alla världens länder och det är i grunden därför som betong är det mest använda byggmaterialet. Detta har gjort att vi kunnat betrakta betongen som en bulkvara man inte behöver spara på.

Under första hälften av 1900-talet var material dyrt och arbete billigt, varför det var angeläget att spara på cement. Man fyllde ofta ut betongen med sparsten. På 1960-talet började lönekostnaderna stiga kraftigt varför man i stället ville förenkla byggandet så långt som möjligt. Sparstenen försvann och de grövre stenarna i betongen ersattes med finare material och mer cement så att det blev lättare att pumpa betongen. Mottot var ”slit och släng”. Sämre byggnader kunde alltid rivas och ersättas med nya.

På senare tid har hållbarhet blivit ett honnörsord. Beständigheten är viktig. Vi siktar på att bygga för en livslängd på 120 år. Men det finns fortfarande mycket att göra.

För ett par år sedan uppskattade Boverket kostnaden för byggfel i Sverige till 100 miljarder kronor per år. Jag vet inte hur mycket av detta som är relaterat till betongen. Men blir en betonggjutning helt fel så finns inget annat sätt än att bila ned den och gjuta nytt.

Om produktionen på byggarbetsplatserna förändras genom att ge vanlig betong längre torktid kan hälften av cementen i betonggolv sparas. Om hallarna i betongelementfabrikerna byggs ut behöver inte hållfasthet stressas fram och kanske 20–30 procent av cementen kan sparas.

Konstruktören kan också göra mycket. Idag används vanligen en och samma hållfasthet överallt i en byggnad eller anläggning. I höga byggnader kan pelarna i de övre våningarna göras av enklare betong än i de nedersta.

Ytskiktet på fundament till broar och vindkraftverk skall göras rejält tätt vilket fortsatt kräver mycket cement, men de inre delarna kan gjutas med enklare betong som kräver mindre cement. För att minska antalet byggfel och öka nyanseringen på så väl ritbord som bygge behöver vi mer utbildning.

I regeringens forskningsproposition framhålls behovet av fort- och vidareutbildning. Att vidareutbilda konstruktörer ryms absolut inom det. För arbetsledare inom entreprenad-, fabriksbetong- och betongelementföretag finns sedan 1940-talet skräddarsydda utbildningar i betongteknik (klass I och II) som regleras av Svenska Betongföreningens betongrapport nr 8.

Nu får inte Svenska institutet för standarder, SIS, hänvisa till rapporten längre, vilket gör att det finns en risk att utbildningarna urvattnas. Betongföreningen arbetar på flera sätt att stoppa denna olyckliga utveckling och behöver allt stöd för detta arbete.

Jag är säker på att mer och lämplig utbildning är en viktig väg till att minska onödig cementanvändning och därmed minska de negativa effekterna av cementkrisen.