− När vi utgår från det som redan finns når vi längre i omställningen mot en cirkulär arkitektur, säger Annie Leonsson, inredningsarkitekt på White arkitekter.
Hon lyfter fram Selma Lagerlöfs center som ett lyckat exempel på hur inredning kan återbrukas.
Selma stad är ett samarbetsprojekt för att utveckla Selma Lagerlöfs torg i stadsdelen Backa på Norra Hisingen i Göteborg. När den nya byggnaden Selma Lagerlöfs center skulle ritas blev det White arkitekter som fick uppdraget.
Själva byggnaden är i rå betong och fasaden är formad som en böljande ridå. Invändigt är tanken att centret ska fungera som en kreativ mötesplats, ett hjärta för stadsdelens förenings- och kulturliv. Här i det kulturella landmärket finns bland annat bibliotek och kulturskola samt stadsdelskontor.
− Vi på White ritade huset och gjorde inredningsuppdraget, men vi hade två olika beställare. Göteborgs stad och stadsdelsförvaltningen norra Hisingen var beställare för inredningsprojektet medan Göteborgslokaler beställde byggnaden, säger Annie Leonsson som var ansvarig inredningsarkitekt.
Hon menar att det var en stor vinst att få både arkitekt- och inredningsarkitektuppdraget. Det förenklade arbetet med helheten.
− Drivkraften i projektet var att skapa en öppen och generationsöverskridande mötesplats. Alla ska vara välkomna oavsett bakgrund, etnicitet, ålder eller kön. Vi ville skapa hemmakänsla av ett välkomnande vardagsrum, säger Annie Leonsson.
Hon menar även att det var en intressant utmaning när kulturella verksamheter skulle samsas med kommunal administration under samma tak. Det gällde att hitta flexibla lösningar.
− Det kan vara så att ena stunden har politikerna ett möte och i nästa stund ska lokalen kunna användas för en teaterrepetition.
Redan från början stod det klart att budgeten för inredningen var mycket snäv. Utgångspunkten blev att återanvända möbler som stadsdelen redan hade men att komplettera med nyinköpt begagnat och re-design.
− Först hjälpte vi staden att upphandla en återbruksleverantör. Uppdraget gick till en snickare som dels ansvarade för snickerier på plats, dels för att köpa in, lagerhålla och frakta återbrukad inredning, berättar Annie Leonsson.
Hon framhåller att det i början är viktigt att göra en inventering för att identifiera vad som är lämpligt att återbruka. Det är också viktigt att klargöra vem som ska bedöma kvaliteten på möblerna. Vem tar på sig ansvaret att granska om produkten är värd att återbruka? Ska det vara inredningsarkitekten eller är det kunden som har ansvaret?
Ytterligare exempel på utmaningar handlar om att hitta inredning som inte behöver fraktas så långt samt att få lagerhållning och logistik att fungera.
Framöver tror Annie Leonsson att inredningsarkitekternas roll kommer att utökas ännu mer. Vid återbruksprojekt krävs större samordning, planering och projektledning från designidé till färdig inredning.
I projektet återanvändes i första hand möbler från de sex olika befintliga verksamheterna som sedan skulle flytta in i huset.
− För det andra inhandlades begagnade möbler för att komplettera den uppsättning som redan fanns. För det tredje köptes begagnat material in för den platsbyggda inredningen och för att snickra nya möbler, säger hon.
Slutresultatet blev en blandning av olika former och kulörer som skapar en balanserad och levande miljö och som kontrasterar mot den råa betongbyggnaden.
− Vi ville att det ska synas att inredningen haft ett tidigare liv. Det blir som en slags konfetti med olika former och kulörer som får huset att lyfta och skapar en fin helhet ihop med den råa byggnaden. Den röda tråden blev en ”Selmastämpel” med texten Selma i orange som vi målade på allt som är återbrukat, berättar Annie Leonsson.
Totalt handlade det om ungefär 3 500 återbrukade föremål. Satsningen på maximalt återbrukad inredning blev nästan 70 procent billigare jämfört med om ny hade köpts in. I pengar räknat blev besparingen nio miljoner kronor.