Från mitt köksfönster har jag utsikt mot en byggarbetsplats. Högt ovanför höstgula rönnträd syns människor som rör sig på byggnadsställningar och över nylagda tak. För egen del har jag jobbat hemma sedan 18 månader för att skydda mig själv och andra mot ett dödligt virus. Med två sprutor i mig ska jag snart kunna återvända till kontoret.
Borta på bygget råder dock helt andra förutsättningar alldeles oavsett vad som händer med viruset framöver. Åtminstone enligt statistiken. Arbetsmiljöverkets siffror visar att nästan 100 personer dött på jobbet i den svenska byggbranschen de senaste tio åren.
Visserligen är de lindrigare incidenterna något färre än tidigare men trots tvingande åtgärder, viten och kontroller verkar nollvisionen vara långt borta. Dödsolyckorna har inte blivit färre.
För att diskutera detta deltar ett helt gäng med säkerhetsproffs i det senaste avsnittet av podcasten Snåret från Svensk Byggtjänst. Fokus ligger på hur olyckorna kan förebyggas och vad var och en kan göra för att bidra till en starkare säkerhetskultur – genom hela byggprocessen.
Gustav Sand Kanstrup är projektledare på Arbetsmiljöverket. Han berättar att de flesta olyckorna sker vid fall från höga höjder, genom att människor blir påkörda eller hamnar under saker som faller. Man kan tycka att branschen borde kunna undvika sådana händelser. Men det är den dystra verkligheten trots alla skärpningar av säkerhetsrutiner, tekniska hjälpmedel och skyddsronder ute på landets byggen.
En hel del lösningar går att hitta inom beteendevetenskapen. Detta enligt Caroline Wester på Behaviour Design Group som menar att säkerhetsfrämjande arbete inte självklart skapar positiva mönster på arbetsplatsen. Ofta är det i stället den mänskliga naturen som styr. Oavsett vilka ambitioner som finns kommer individen i många situationer att agera utifrån vad som är mest gynnsamt för honom eller henne. Med det i åtanke måste det självklara valet bli det säkra valet.
Klart är att bra säkerhetsrutiner inte uppstår av sig själv utan kräver en tydlig kultur som både beställare och utförare ansvarar för. Här följer några av slutsatserna från avsnittet.
För det första måste varje projekt ha säkerhetsrutinerna på plats från början och se till att alla medarbetare behandlas som en del av laget. Självklart omfattar detta även underentreprenörer.
För det andra krävs en etablerad förståelse för att alla i projektet ingår i samma kedja. Varje enskild länk är avgörande och påverkar övriga i processen.
För det tredje behövs en insikt om att en och samma individ kan ha olika säkerhetsbeteenden beroende på vilken arbetsplats det handlar om. Ledarskapet avgör.
Hur det förhåller sig med de här sakerna på bygget som syns från mitt köksfönster har jag ingen uppfattning om. Jag vet bara att inga vaccin i världen motverkar riskerna där. Däremot är ledarskap, inkludering, kunskap och genomtänkta rutiner sådant som skapar en starkare säkerhetskultur. Omständigheter som kan rädda liv.
Lyssna gärna på panelen i Snåret för att höra mer om allt detta. Förutom Gustav Sand Kanstrup och Caroline Wester deltar Jasmina Insanić från Ellevio, David Jansson från NCC samt Ulrika Doletius från medlemsorganisationen Håll Nollan.
