Häromdagen läste jag att ett amerikanskt auktionshus sålt en fungerande modell av Apples första dator. Priset landade på knappt 3,5 miljoner kronor. Det handlar här om ett ganska unikt exempel men det är inget snack om att många av oss gillar gamla grejer.
Vi fyller våra hem med designklassiker, finkammar loppisar och följer all möjlig typ av underhållning där antikviteter synas inifrån och ut. Men av detta märks inget i bostadsbyggandet. Varför kan inte dörrar, fönsterkarmar eller undertak få ge prägel till våra hem på samma sätt som Berså-tallriken eller en Jetson-fåtölj? Svaret hittas främst i två orsaker.
I en bransch präglad av små marginaler är återbruksprojekt utmanande dels i fråga om lönsamhet, dels i tillgång av material. Däremot finns en stark efterfrågan. Om det bara går att få ihop hela kedjan kan även de övriga bitarna falla på plats. Det menar de tre återbruksexperter som gästar det senaste avsnittet av podcasten Snåret från Svensk Byggtjänst.
För egentligen är det ganska enkelt. Åtminstone tycker jag att det borde vara det när jag hör gästerna berätta om alla lågt hängande frukter för den som söker nya affärsmöjligheter eller vill ligga steget före när kraven på återbruk blir allt fler i upphandlingarna.
Som bekant måste utsläppen kapas. Gissningsvis kommer därför återbruksmarknaden att explodera när trycket på byggbranschen blir tillräckligt högt. Till exempel blir miljöanpassning och ekologisk hållbarhet allt vanligare parametrar i börsvärderingen av fastighetsbolag, och i plan- och bygglagen finns numera krav på återbruksinventering i kontrollplanen.
Det återstår dock hinder. Gästerna i Snåret pekar ut lager och logistik som två av de stora akilleshälarna för storskaligt återbruk. Antalet aktörer möter inte upp efterfrågan, vinstmarginalerna äts ofta upp av långa transporter och av lagerhållning som kräver mycket tid och utrymme. Här finns affärspotential för den som hittar effektiva processer.
För att korta ner transporter och lagertider görs en tydlig efterlysning i avsnittet. Nämligen att återbruksaktörer kopplas in mycket tidigare av fastighetsägarna inför rivning. Ju längre tid återbruksaktörerna får på sig, desto större chans är det att hitta bra köpare av materialet samt att demontera och göra försäljningen på ett optimalt sätt. Framförhållning kostar ingenting.
Och det finns fler efterlysningar. Idag råder exempelvis stor brist på kompetens inom inventering, demontering och rekonditionering. Sådana yrkesgrupper kommer att bli avgörande för kvalitetssäkring av återbrukat material.
Ytterligare ett önskemål är att fler aktörer faktiskt lämnar in sitt byggavfall. Idag är de ekonomiska incitamenten ofta små och det är enklare och billigare att slänga i stället för att återbruka. Detta måste ändras om en förändring ska vara möjlig. Av diskussionerna i Snåret framgår att det många gånger finns gott om materialköpare, i synnerhet vad det gäller dörrar, glas, belysning, undertak, golv och sanitetsporslin.
Ett industrialiserat återbruk kräver också gemensamma standarder. Dessutom finns stora behov av digitaliserade lösningar bland annat för att skapa spårbarhet av material som kan återbrukas. Med tanke på att det storskaliga återbruket fortfarande är i sin linda kommer behoven antagligen att skapa stora möjligheter för innovationslystna bolag och utvecklare.
Kanske dröjer det innan byggbranschen får en motsvarighet till Antikrundan. Däremot är det inte orimligt att föreställa sig en bostadsproduktion med byggdelar och material som bär på en historia – och framför allt med lägre utsläpp.
Snåret gästas i detta avsnitt av Jan Axlund-Horneij som är återbrukskonsult och försäljningschef på Kompanjonengruppen, Johanna Andersson från IVL Svenska miljöinstitutet som är ansvarig för nätverket i Centrum för cirkulärt byggande (CCBuild) samt Marianne Hedberg, miljöexpert på Byggföretagen.
