Vårterminen är avklarad för många av de blivande YH-ingenjörerna jag har haft förmånen att utbilda inom VVS, Hållbart byggande och Automation. Försöker göra en jämförelse hur det var i skolan när jag pluggade till VVS-ingenjör på STI. Vi var den första årskullen som fick ha miniräknare i stället för räknesticka. Visst blev det enklare, men fördelen med räknestickan var att man fick göra överslag på rimligheten i det svar som kunde avläsas.

Idag använder man datorer och svaret kan presenteras med 19 decimaler. Men hur rimligt är svaret? Det är svårt att bygga in en känsla i svaret även om vi idag använder AI (artificiell intelligens). Jag jobbar med nomogram som en del i utbildningen och ibland får man frågan om det inte finns ett beräkningsprogram som underlättar. Men finessen är att man vill bygga in en rimlighetskänsla för det resultat som man får.

Ibland kan man tycka att det var bättre förr. Det kan uppfattas som en vanlig kommentar bland bakåtsträvare. Det jag tänker på är avgasningen i värmesystem. Tidigare var åtgärden att köra upp pannan i 90 grader innan påfyllning för att bli av med syret i radiatorvattnet. Pannan och radiatorerna var av stål eller gjutjärn och rören av stål. Detta i kombination med hög temperatur gjorde att man fick det syresatta påfyllningsvattnet att snabbt bli syrefattigt igen med minimal korrosion som följd. I dagens anläggningar är det tvärt om. Inget gjutjärn, stål eller hög temperatur hjälper till med detta. Det är andra material som är ”ännu” bättre, som inte rostar, vilket gör att syret blir kvar.

Det kan man lösa med att ha diffusionstäta rör (med aluminium) och en vacuumavgasare. Men i många anläggningar kopplas avgasarna med gummislang vilka inte är diffusionstäta. Så den utrustning som ska ta bort gaserna fyller också på med syre. Man kan tycka att det är en så kort slang så det inte ska påverka. Tittade på ett villavärmesystem som hade enorma problem med rost och rostbrunt vatten med driftstörningar. Det visade sig att 1 meter av icke diffusionstät PEX rör hade använts i värmesystemet. Kunskapsbrist eller lathet?

Tycker att man i många nya installationer inte har med sig tidigare kunskap och erfarenheter vilket leder till att misstagen upprepar sig. Man kan uppfatta detta som gnäll men anlitar man proffs ska väl leveransen utföras professionellt. Men man jämför kanske bara priset vid upphandling. En billig anläggning blir dyr i längden och tvärtom.

Dags att starta en motståndsrörelse som inte gillar motstånd? Ibland undrar man hur man dimensionerar rör i nyare anläggningar. Ibland hävdas det att det är en ekonomisk dimensionering, vad nu det innebär. Det är vanligt att i nyare anläggningar installeras tryckstegringspumpar för tappvatten trots att trycket i gatan är högt? Rören dimensioneras efter max flöde men ingen tänker på strypningen i rördelarna. Att ha 4 m/s är inte ovanligt men ger höga tryckfall samt att de energieffektiva blandarna kräver höga tryck för att ge normflöde.

Samma sak gäller värmesystem som enligt min mening också dimensioneras med för höga tryckfall (100 Pa/m) vilket resulterar i att mycket tryck måste strypas bort vilket kostar elenergi. Dessutom behövs många dyra strypventiler för att värmesystemet skall fungera acceptabelt.

Vi måste kunna blicka bakåt för att göra framsteg och undvika misstag igen och igen.