Mitt första sommarjobb var på Tom och Haralds bygg i Nyköping. Under några varma sommarveckor följde jag med i deras lilla skåpbil och drog ut spik, skrapade färg, bar virke och lastade avfall. Det var ett bra jobb. Jag bjöds på leverpastejmacka varenda morgon och fick mer än skäligt betalt. Gudarna ska veta att allt inte var bättre förr och att det funnits riktigt dåliga arbetsgivare i alla tider. Klart är dock att det skulle behövas fler som Tom och Harald.
Istället har de senaste årens byggkonjunktur krävt så mycket personal att ett stort antal oseriösa aktörer kunnat flytta fram sina positioner. Problemet har blivit en ödesfråga för branschen. Den tydliga närvaron av organiserad brottlighet och svart arbetskraft på byggena är inget mindre än ett systemhot. Det menar Jessica Löfström, Senior Advisor på Ansvar.nu.
Jessica Löfström är en av gästerna i det senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret där vi diskuterar arbetslivskriminalitet. Programmet har också besök av Pia Bergman, Skatteverkets expert på ekonomisk brottslighet, samt Johan Fyrk som skrivit boken Svartjobbsfabriken. Gästerna konstaterar att det finns gott om kryphål. Bland de mest akuta åtgärderna som kommer på tal i Snåret kan tre vara värda att lyfta lite extra.
För det första måste det ske en lättnad av den sekretess som förhindrar informationsdelning mellan olika myndigheter. Register bör i vissa fall kunna samköras och jämföras. Myndigheter måste tillåtas prata med varandra dels för att upptäcka brott, dels för att kunna bidra med information till företag som vill undvika oseriösa aktörer.
Myndigheter måste tillåtas prata med varandra dels för att upptäcka brott, dels för att kunna bidra med information.
För det andra behöver ID06-systemet utvecklas med biometriska passerkort. Med denna teknik kan individspecifika egenskaper så som fingeravtryck och ansiktsigenkänning motverka identitetskapningar på arbetsplatserna. Att veta vem som rör sig inne på våra byggen är en grundläggande säkerhetsfråga.
För det tredje är det hög tid att se över lagen om offentlig upphandling, LOU. Mindre nogräknade företag anger gärna att de uppfyller allt i kravställningen – till ett pris som ingen seriös aktör kan konkurrera med. Först vid slutbesiktningen går det att syna bluffen. Då är det för sent.
Svårast är det ofta för de offentliga beställarna. Inte minst eftersom kriminella bolag satt i system att överpröva vartenda beslut som går emot dem. För att undvika överprövningar blir det därför frestande att på en gång bara bestämma sig för det billigaste alternativet i upphandlingen, helt enligt LOU. Om inte lagen förändras måste beställare, i synnerhet de offentliga, få bättre stöd i att hindra skattekronor från att försvinna ner i fickorna på kriminella.
För det tredje är det hög tid att se över lagen om offentlig upphandling, LOU.
Att skattebetalare blir blåsta på pengar är nog så illa. Arbetslivskriminaliteten kräver även offer av exempelvis byggnadsarbetare som luras till Sverige för att jobba under rent slavliknande förhållanden, ofta från fattiga utomeuropeiska länder. Allt medan seriösa företag konkurreras ut genom fusk. Detta samtidigt som svart arbetskraft fyller upp på byggarbetsplatserna och effektivt utestänger exempelvis nyanlända och lärlingar från svensk arbetsmarknad.
Det pågår idag en rad initiativ för att bekämpa problemen. Men för mig är det ändå lätt att bli nostalgisk och drömma om att varenda kotte som söker sig till byggbranschen ska få en sommar med leverpastejmackor hos Tom och Harald.
