Hittills har den batteridrivna pålkranen hunnit användas vid två olika byggprojekt i Sverige. Kapaciteten är den samma som en dieseldriven variant.

Morgan Sjögren, maskinchef på Aarsleff, säger till Omvärldsbevakning att de är väldigt nöjda med maskinen.

– Den har motsvarat de förväntningar vi hade på den, säger han.

Annan kraftkälla

Morgan Sjögren. Foto: Aarsleff.

Den stora skillnaden jämfört med en dieseldriven pålkran är elmotorn. Utöver det är det inga skillnader säger Morgan Sjögren. Antalet rörliga delar är färre och det krävs ingen olja i motorn, vilket innebär att det krävs färre servicetillfällen.

– Pålkranen har precis lika mycket kapacitet som våra andra maskiner.

Maskinen, som formellt heter Junttan PMx2e, drivs av två batterier och kan användas fyra till sex arbetstimmar per batteri innan den behöver laddas. Laddaren är på 40 kW, så vid helt urladdade batterier beräknas det ta tio timmar att ladda fullt.

Laddningen görs oftast under natten, när elpriserna är lägre och belastningen på elnätet är mindre.

Högre inköpspris

Ny teknik kostar och den batteridrivna pålkranen är dyrare jämfört med maskiner som drivs av fossila bränslen. Framför allt är det batterierna som gör maskinen dyrare.

Morgan Sjögren kallar inköpet av maskinen för en satsning i tiden. Investeringen är dyrare men då den inte leder till några lokala utsläpp kan den erbjudas för att få ner klimatutsläppen från byggprojekt. Intresse har varit stort från marknaden.

– Det varit ganska mycket efterfrågan och intresse kring maskinen. Den ger ändå en 95 procentig koldioxidbesparing.

Jämfört med en konventionell pålkran beräknas utsläppet av koldioxid vara ungefär 35 000 kilo lägre. Dessutom sparas ungefär 14 000 liter diesel under ett år.

Om det kommer att bli mer investeringar i liknande maskiner framöver är något som framtiden får utvisa säger Morgan Sjögren.