I juni kom Högsta domstolen med sin dom i fallet, vilket berör en bostadsrättsförening i Stockholm som äger två fastigheter. Dessa gränsar till en tredje fastighet, som mellan 2011 och 2016 drabbades av vatteninträngning i källaren. Undersökningar visade att en dagvattenledning hos bostadsrättsföreningen var trasig och hade orsakat vatteninträningen och skadorna som uppstått.
För kostnaderna som skadorna orsakat ville grannen ha ersättning. Både tingsrätten och hovrätten kom fram till att det var den trasiga dagvattenledningen som orsakat skadorna men att föreningen inte behövde betala någon ersättning. Domstolarna ansåg att föreningen varken hade ett strikt ansvar eller agerat oaktsamt i frågan.
Då det stod klart att det var föreningens trasiga dagvattenledning som orsakat skadorna valde Högsta domstolen att pröva om de var skyldiga att ersätta för kostnaderna som skadorna inneburit.
I det aktuella fallet var dagvattenledning nästan 80 år gammal när de första tecknen på vattenskador hos grannen upptäcktes. Domstolen menar att det är att räkna med att anläggningen kan vara i dåligt skick efter att ha varit i drift i så många år och att brister därmed kan leda till skador på omgivningen. Något som motiverar att genomföra åtgärder som minskar risken för sådant.
Högsta domstolen menar i sin dom att föreningen på eget initiativ borde ha kontrollerat anläggningen för att bedöma dess skick och behov av underhåll. Även om bristerna inte hade hittats skulle det kunna minska riskerna betydligt. Därför anser domstolen att bostadsrättsföreningen ska ersätta grannen för skadorna som uppstått.
I domen menar Högsta domstolen att den som är anläggningsägare, till exempel av en dagvattenledning, kan bli ansvarig för de skador som dess anläggning orsakar andra. Men det är inte ett strikt ansvar som gäller utan ska utgår ifrån det som kan begäras av ägaren.
Vad för brister det finns i ens anläggning och som en ägare bör känna till menar domstolen beror på anläggningens ålder och konstruktion, om det finns iakttagbara sättningar, fuktförekomst och särskilda förhållanden som kan ge upphov till stopp, flödeshinder eller rörbrott. Det gör att en anläggningsägare kan anses ha agerat underlåtet om man inte kontrollerar skicket och underhållsbehovet.
