För att nå så långt som möjligt i att minimera den negativa klimatpåverkan från ett byggprojekt behöver livscykelperspektivet finnas med redan från start.
I rapporten "LCA i skisskedet: hur arkitekter kan jobba med livscykelanalys", som tagits fram inom ramen för Boverkets stöd för innovativt och hållbart bostadsbyggande, har Efem arkitektkontor undersökt livscykelanalys som verktyg i tidiga projektskeden.
Resultaten av studien belyser vikten av tätt samarbete mellan byggherre, arkitekt och andra aktörer i tidigt skede, där viktiga beslut fattas gällande utformning, material och byggnadens användning.
Livscykelanalys, LCA, är ett verktyg som länge använts för att bedöma, jämföra och beräkna byggnaders miljöpåverkan. Utvecklingen av LCA har gjort det möjligt att få syn på och kvantifiera miljöpåverkande processer som tidigare antingen förbisågs eller betraktades som alltför komplexa och svårfångade för att räkna med.
Inte minst har det bidragit till en ökad förståelse för byggskedets påverkan i förhållande till driftskedet. Fallstudier visar att påverkan från byggprocessen, det vill säga materialproduktion och byggfas, kan vara i samma storleksordning eller till och med större än för driftskedet.
Idag kommer dock LCA-beräkningar ofta in i ett skede av processen då byggprojektets huvudsakliga utformning redan är låst, och blir därmed snarare ett kvitto på hur det blev istället för ett verktyg för förbättring.
Den nya klimatdeklarationslagen föreslås under de första fem åren inte ställa krav på klimatkalkyler som redovisar överväganden gällande klimatpåverkande åtgärder. Inte heller finns det gränsvärden eller krav på förbättring, utan det handlar enbart om att redovisa utfallet.
– För arkitekter, projektledare och andra aktörer i tidiga skeden betyder det att vi behöver utveckla verktyg och metoder för att motivera och kvantifiera de val vi gör i tidiga skeden. Livscykeltänkandet måste genomsyra projektet från de allra första skisserna, hela vägen till färdig byggnad, säger Louise Kronander, arkitekt Efem arkitektkontor.
En styrka hos LCA-metodiken är dess höga detaljnivå, men i tidiga skeden i ett projekt när olika tankar och alternativ prövas och omprövas är den nivån av detaljering i projektet ofta inte möjlig eller ens önskvärd. Risken finns att man alltför tidigt låser in sig i förslag och lösningar bara för att ha möjlighet att beräkna dem.
Livscykeltänkandet måste genomsyra projektet från de allra första skisserna, hela vägen till färdig byggnad.
– I vår undersökning beskrivs en process där vi med en förenklad metod för livscykelanalys som skissverktyg tar fram ett förslag på ett litet enfamiljshus, kallat Lilla villan. Studien är ett utvecklingsprojekt med experimentell prägel och gör inga anspråk på att få fram allmängiltiga sanningar om bästa materialval eller konstruktionsprinciper. Vårt perspektiv har varit att hitta ett arbetssätt som ger oss kunskapsbaserat stöd i det aktuella projektet, säger Louise Kronander.
Med utgångspunkt i vad hon och hennes kollegor kallar en verktygslåda för livscykeltänkande tas i rapporten fram ett metodförslag för tidiga skeden, med inriktning på rätt val av stomme, grund och klimatskal. Utgångspunkterna för en byggnad med bra livscykel har varit:
Byggnaden bör också så långt som möjligt uppföras med material som redan processats, återbrukat av redan konsumerade resurser, men inom ramen för det aktuella projektet har de inte räknat med tillgång på återbrukade produkter i byggskedet.
De här allmänna utgångspunkterna följs därefter upp med översiktliga LCA-beräkningar av klimatskal, stomme och grund. Beräkningarna omfattar materialtillverkning, transporter till byggplats, renovering och underhåll samt till viss del driftenergi och vattenförbrukning.
Resultatet visar den något överraskande betydelsen av olika produkters livslängd, vilket hade ännu större klimatpåverkan än vad man tidigare trott. Minst klimatpåverkan har dock den yta som inte byggs alls.
– Att bedöma och jämföra två byggnaders miljö- och klimatprestanda enbart utifrån deras klimatpåverkan per byggd kvadratmeter kan därför bli i högsta grad missvisande. Om vi i ett projekt genom effektiv planering och samutnyttjande av funktioner kommer fram till att vi klarar oss på en 20 procent mindre byggnad, kan det i ett slag spara mer resurser utan att ens finjustera materialval i processens slutskede, säger Louise Kronander.
Hon ser livscykelperspektivet som en utmaning och möjlighet för alla aktörer i tidiga byggprojektskeden att lyfta blicken och se de byggnader vi utformar i ett längre och bredare perspektiv än utifrån kortsiktigt optimerade yt- och funktionskrav. En ny byggnad ska förhoppningsvis existera i åtminstone hundra år.
– Det är vårt ansvar att planera och utforma byggnaden också med framtidens förändrade behov i åtanke, avslutar Louise Kronander.