”Regeringen måste göra solkraft till ett riksintresse”
Precis som i resten av världen sker en snabb tillväxt för solceller i Sverige. Det hjälper att regeringen vid årsskiftet införde ett nytt grönt avdrag för privatpersoner, men fler åtgärder behövs om vi också ska få i gång utbyggnaden av större solkraftsanläggningar.
Under 2020 installerades rekordhöga 22 000 nya solcellsanläggningar i landet. Vi har nu 66 000 anläggningar och över 1 GW nätansluten solkraft enligt statistik som Energimyndigheten nyligen presenterade. Antalet anläggningar ökade med 50 procent. Det är en utveckling som gynnar såväl hushållen som övergången till ett helt förnybart energisystem.
Det finns såklart stora skillnader mellan länen. Norrbotten har lägst antal installerade solcellsanläggningar, ”bara” 353. I toppen hittar vi Västra Götaland med 11 378 anläggningar. Samtidigt har länen som återfinns i botten av tabellen inlett en upptrappning. Det är glädjande att just Norrbotten stod för den största ökningen under 2020, med 70 procent fler solcellsanläggningar nu än för ett år sedan.
Privatpersoner som sätter upp solpaneler kan sedan årsskiftet få tillbaka 14,55 procent av kostnaden för solcellerna genom det gröna avdraget. För företag som vill bygga något större anläggningar tas energiskatten på egenanvändning bort den 1 juli 2021 om elen kommer från anläggningar som är mindre än 3 000 kvadratmeter (500 kW installerad toppeffekt). Men för de stora anläggningarna finns tyvärr skatten på egenanvänd el kvar. Det är såklart en broms för utvecklingen. Vem vill odla morötter om staten tar 44,5 öre/morot man äter från den egna odlingen?
I Europa står solkraft för fem procent av elen. I Tyskland är samma siffra nio procent, att jämföra med knappa procenten i Sverige.
Vad gäller stora solparker ligger Sverige hopplöst efter övriga Europa, främst på grund av att det är svårt att få tillstånd att bygga dem här. För att länsstyrelserna, som handlägger tillståndsärendena, ska ha lätt för att göra rätt måste regeringen göra solkraft till ett riksintresse eller bestämma att solkraft räknas som en temporär markanvändning så att andra riksintressen inte råkar stoppa utbyggnaden. Bygget av en solpark är helt reversibelt och de flesta parker förväntas inte stå längre än 30–40 år. Under den tiden får marken vila och flora och fauna återhämta sig mellan panelerna.
I Europa står solkraft för fem procent av elen. I Tyskland är samma siffra nio procent, att jämföra med knappa procenten i Sverige. Om vi ska få till en lika snabb utbyggnad som resten av Europa måste politiker och elnätsägare formulera tankar kring var solkraft ska kunna rymmas regionalt och lokalt. Det bästa vore om regioner, kommuner och elnätsägare tillsammans kunde ta fram kartor där det framgår vilken mark, helst nära elnätet, som lämpar sig för solkraft i stor skala.
Investeringar i solkraft ger långsiktigt lägre elpriser inför kommande högkonjunktur och tillgång till lokal kraftförsörjning.
För klimatets, jobbens och ekonomins skull uppmanar vi regeringen att lova att under 2021 ta fram ett program för hur solparker ska få enklare tillståndsprocesser i Sverige. Samtidigt uppmanar vi regioner, kommuner och elnätsägare att påbörja en kartläggning av var solkraft skulle kunna ha en plats i respektive geografiskt område. Då kan Sverige komma i kapp övriga Europa vad gäller utbyggnaden av solkraft.
Anna Werner är vd för branschorganisationen Svensk Solenergi. Hon har tidigare arbetat på Villaägarnas samhällspolitiska avdelning med ansvar för bland annat energifrågor. Hon har också arbetat som teknisk konsult med fokus på energi i byggnader hos ÅF.
Är doktor i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Utbildad civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm och har gått Energimyndighetens nationella och tvärvetenskapliga forskarskola Program Energisystem.
Anna Werner är vd för branschorganisationen Svensk Solenergi. Hon har tidigare arbetat på Villaägarnas samhällspolitiska avdelning med ansvar för bland annat energifrågor. Hon har också arbetat som teknisk konsult med fokus på energi i byggnader hos ÅF.
Är doktor i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Utbildad civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm och har gått Energimyndighetens nationella och tvärvetenskapliga forskarskola Program Energisystem.