På andra dagen på Fastighetsmässan i Mölndal, handlade en paneldiskussion om vikten av att förvalta byggnader istället för att bygga nya.
– Vilken är den mest hållbara byggnaden? Mitt svar är att den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas, sa Robin Rushhdi Al-Salehi, hållbarhetschef på Ihus.
Den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas
Idag pratas det mycket om rådande brister på bostäder, kontor, skollokaler och liknande. Enligt Robin Rushhdi Al-Salehi finns det egentligen ett överflöd av byggnader och det handlar snarare om att lära sig att fördela ytorna och "vakanserna" i det befintliga beståndet. Som ögonöppnare har han därför myntat två nya begrepp.
Tidsvakanser är när det finns en befintlig hyresgäst i en byggnad eller lokal, men där hyresgästen inte nyttjar byggnaden eller lokalen hela tiden. Då uppstår det en tidsvakans, tider då byggnaden eller lokalen står tom och kan nyttjas av någon annan. Det kan till exempel vara en skola som inte används på kvällar, helger och lov.
Ytvakanser är ytor såsom tak, väggar, gröna-/blåa-/hårdgjorda ytor som kan förädlas av alla möjliga innovationer och lösningar. Det kan bland annat handla om solceller, kolonilotter, utegym, lekplatser och utesimhallar.
Robin Rushhdi Al-Salehi menade att det är dags att fokusera på förvaltning och se den potential som finns i det befintliga beståndet.
Robin Rushhdi Al-Salehi lyfte fram att när det handlar om bostäder så missar vi det öppna målet när det går att konstatera att svensken har 41 kvadratmeter per capita till sitt förfogande. Vidare finns det 1,8 miljoner singelhushåll i Sverige, varav mer än en tredjedel bebos av seniorer som har en disponibel yta som skulle kunna ge plats åt många fler. I snitt har singelhushållen med småhusägare ungefär 100 kvadratmeter var att bo på.
Erik Stenberg, professor i arkitektur på KTH lyfte fram sociala perspektiv:
– Bostadsytan per person i Sverige är väldigt hög internationellt sett. Samtidigt är den förknippad med uppbyggnaden av ett välfärdssamhälle. Om vi minskar på boendeytan kan det leda till frivillig eller ofrivillig trångboddhet.
Linda Shuur, affärsutvecklare på Serneke menade att det finns en alltför stor obalans idag. Samtidigt måste man komma ihåg att många unga är flexibla och öppna för nya lösningar. De är helt enkelt vana vid att dela olika tjänster.
Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan lyfte fram en tidigare undersökning från Vasakronan som visade att kontor ibland bara används tio procent av tiden. Hon menade att det pågår en stor omvandling i kontorsvärlden. Fler och fler företag inser att halvtomma kontor inte är roliga att arbeta på. Givetvis gör också höga kvadratmeterpriser att man försöker att krympa ihop sig på mindre yta genom att dela arbetsplatser med varandra.
– Det första man kan tänka sig att dela är konferensrum.
En annan studie från Vasakronan har visat hur mycket material det går åt för att bygga ett kontorshus.
– Enligt vår studie gick det åt 1018 kilo material för att bygga en kvadratmeter kontorshus. Detta trots att huset som vi byggde i Uppsala var miljöcertifierat enligt allra högsta klass.
Linda Shuur framhöll att det inte borde vara så svårt att dela upp en kontorslokal i två delar, en som behandlar det som är affärsmässigt hemligt och en annan som kan användas mer flexibelt och delas med andra.
För ungefär åtta år sen startade ett projekt med ett Allaktivitetshus i Lindängen i södra Malmö. I korthet handlar det om att samnyttja Lindängeskolan för olika aktiviteter. När undervisningen slutar för dagen är skolans lokaler öppna för en mängd fritidsaktiviteter för alla åldrar.
– I början fanns det ett stort motstånd. Från skolans håll var man rädd att lämna ut nycklar till utomstående, berättade Julia Brandelius utvecklingssamordnare på Allaktivitetshuset Lindängen.
Hon betonade att det handlar om både en fysisk och psykisk förflyttning och det tar tid att bygga upp en fungerande struktur. Efter två till tre år blev verksamheten permanent och konceptet har även spridits till ett par andra skolor i Malmö.
Erik Stenberg framhöll att med hjälp av digitala verktyg finns det stora möjligheter att peka ut vakanserna. Dock är det inte lika lätt att ändra strukturerna i samhället.
– Det är en enorm utmaning om vi ska strukturera samhället efter var byggnaderna står. Nu har vi gjort tvärtom. Vi har sagt att samhället växer och vi bygger och river byggnader för att anpassa dem efter samhället. Konsekvenserna är enorma och det kommer att ta väldigt lång tid att ändra strukturen. Historiskt borde det ta 20 - 40 år och frågan är då hur vi gör under den tiden för att hantera ökande segregation och alla bostadslösa.
Det är en enorm utmaning om vi ska strukturera samhället efter var byggnaderna står
Panelen reflekterade över vad som skulle krävas för att få till en verklig förändring mot ett hållbart samhälle där de befintliga resurserna används bättre.
Anna Denell lyfte fram att fler människor behöver förstå att vi inte kan fortsätta att planera vår framtid med att det är "Business as usual" som gäller. Man borde kunna se mer värde i byggnaderna som finns och bygga om, bygga till och bygga på. Utöver det ska det som verkligen behöver byggas nytt, byggas klimatsmart utifrån ett material- och resursperspektiv.
Robin Rushhdi Al-Salehi menade att det tyvärr kommer att krävas en finanskris för att det ska kunna bli en stor förändring.
