Som ett hav av isolerade informationsöar. Så beskrivs ofta den digitala sammansättningen av byggprocessen idag. Även om det gjorts framsteg i enskilda moment så tar det stopp när ettor och nollor ska förflyttas till nästa fas eller till en annan yrkesgrupp.

I snitt räknas samma siffror om åtta gånger i ett byggprojekt. Orsaken är framförallt att de inblandade i processens olika delar rör sig i separerade modeller och pratar olika digitala språk. Översättningen däremellan är sällan särskilt effektiv.

Allt för ofta blir lösningen att dra ut data på papper för överföring till nästa system där allt vi gör är att producera gårdagens handlingar med ny teknik. Med en sådan hantering skapas inte de obrutna informationskedjor som ska ge ökad produktivitet och minskat slöseri i branschen. Det finns dock lösningar!

Några av de framkomliga vägarna som pekas ut av panelen i det senaste avsnittet av Snåret är bland annat:

Individuellt ansvar: Självdisciplin

I grunden handlar det om individuellt ansvar. Det är alltid lätt att ropa på åtgärder högre upp i näringskedjan, men alla i branschen måste vara disciplinerade och inte bara arbeta på i gamla invanda mönster. 

Företagets ansvar: Uppdelningen av BIM:are och icke BIM:are leder fel

De flesta företag har identifierat behovet av kompetens inom BIM, det vill säga byggnadsinformationsmodellering. Men det räcker inte. Alla i processen behöver arbeta med BIM eller åtminstone ha grundläggande förståelse för principerna. Det måste bli ett slut på uppdelningen av vi och dem, eller rättare sagt BIM:are och icke BIM:are.  

Branschnivå: överenskommelse om standard och struktur på data

Susanne Nellemann Ek är nytillträdd VD för BIM Alliance. I Snåret går hon direkt på pudelns kärna och konstaterar att vi måste vara överens om standard och struktur i data för att lyckas arbeta datadrivet.

Nationell nivå: Tvingande åtgärder

Snårets experter är enade i önskemålet om att Sverige bör införa tvingande krav för byggbranschens digitalisering. I en del länder har exempelvis staten tagit på sig ledartröjan genom att kräva processer enligt särkilda BIM-nivåer för alla offentligt finansierade projekt.

Panelen i Snåret var överens om att sådana krav är rimliga. Framförallt eftersom det i de allra flesta fall är staten eller snarare skattebetalarna som står för notan.