Tre av fyra kommuner saknar tillräcklig kunskap för att planera för, upprätthålla och hantera reservkraft under ett driftavbrott i elförsörjningen på ett säkert sätt. Det visar en tidigare undersökning från Livsmedelsverket, Energimyndigheten och Elsäkerhetsverket.
Behovet av utbildning inom området reservkraft på kommunal nivå men även hos regionala och centrala myndigheter samt hos privata aktörer är stor.
För fyra år sedan släpptes "Vägledning för hantering av reservkraftsprocessen". Denna är en del i ett större reservkraftsprojekt som Livsmedelsverket startat inom samverkansområdet teknisk infrastruktur, SOTI ,med Elsäkerhetsverket, Energimyndigheten, Post- och telestyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Förvaltningsansvaret för vägledningen står MSB för och det är anledningen till att de arrangerar "reservkraftdagar" med jämna mellanrum.
Lars Berg, projektledare på MSB. Foto: MSB
– Vägledningen ger stöd i hur elförsörjningen i en verksamhet kan tryggas genom reservkraft, berättade Lars Berg under MSB:s konferens "Reservkraftsdagen" som arrangerades på Scandic Haymarket i mitten av oktober.
Innehållet i vägledningen presenterades. Bland annat diskuterades vikten av att provköra anläggningen på regelbunden basis.
– Jag stöter ibland på anläggningar som inte provkörts många timmar sedan installation eller där man inte bytt olja på flera år. Provkörning och drift och underhåll är oerhört viktigt. Vad gäller provkörning så är min erfarenhet att detta måste styras uppifrån i varje organisation.
Fullskaliga prov, det vill säga tester när man slår från inkommande ström så att hela kedjan testas, är också viktigt.
– Man bör göra regelrätta prov, så kallade fullprov, helst en gång i månaden, när verksamheten är i full drift, säger han.
Energimyndigheten presenterade ett nytt program där syftet är att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen av Sveriges drivmedelsberedskap, både för fordon och reservkraft.
Karl Björklund, Energimyndigheten. Foto: Energimyndigheten
– Vi har ambitionen att se över och utveckla drivmedelsberedskapen i Sverige de kommande åren. Allt från drivmedel, tekniska lösningar, lagringsmöjligheter till hur vi ska samverka på bästa sätt, säger Karl Björklund på Energimyndigheten.
I programmet, som sträcker sig under fem år, ska ett flertal kartläggningar, analyser och förstudier göras inom området. Redan har Sveriges samtliga oljedepåer kartlagts samt alla kommersiella drivmedelstationer i landet för att ge en bra utgångspunkt i arbetet.
En förstudie på ämnet ”Förbrukningsdämpande åtgärder inklusive ransonering” har genomförts och en vägledning för lokal/regional drivmedelsbehovskartläggning håller på att tas fram.
– Idag finns det cirka 20 stycken depåorter i landet. Vi ser det inte som omöjligt att det kan behövas någon typ av ”mellanlagring” som kan användas som krisberedskap och vid höjd beredskap. Kanske kan ni som är här samverka med flera aktörer för att tillgodose era behov, säger Karl Björklund.
Målet med ovannämnda vägledning är att lägga grunden för att kunna etablera en försörjningsplan för drivmedel lokalt och regionalt, både för fordon och reservkraft. Man har inlett en dialog med ett antal kommuner och länsstyrelser där man tittar på hur behovet av drivmedel i respektive verksamhet ser ut.
Om vi kommer till ett läge i Sverige där vi måste prioritera drivmedel så måste det finnas ett behovsunderlag att utgå från.
Frågor som tas upp är bland annat; vad är det för drivmedel som verksamheten är beroende av för att fungera, finns det tillgänglig lagringskapacitet och vad är drivmedelsförbrukningen per dygn. Vägledningen förväntas bli klar till årsskiftet.
– Om vi kommer till ett läge i Sverige där vi måste prioritera drivmedel så måste det finnas ett behovsunderlag att utgå från. Det kan vara att vi måste prioritera mellan samhällets olika behov och finns det inget underlag blir det svårt. Vill man ha något att arbeta med nu, både lokalt och regionalt, så är kartläggning av drivmedelsbehovet något man kan börja med i sin egen verksamhet, säger Karl,
På Elsäkerhetsverket ser man ett ökat intresse vad gäller frågor kopplade till reservkraft och inom myndihgeten kompetensutvecklas just nu berörd personal inom ämnet.
– Många elinstallationsföretag är osäkra på vad som gäller i samband med reservkraft. Det kan vara frågor som tillsyn och föreskriftshantering. Genom att höja kompetensen internt kan vi säkerhetsställa att alla våra medarbetare svarar enhetligt och rättsäkert, säger Tomas Åberg, elinspektör på Elsäkerhetsverket.
För den som hanterar brandfarliga ämnen lyftes flera föreskrifter som är viktiga att ha koll på, bland annat följande:
Anneli Thunell, Tullverket. Foto: Micaela Nordberg
Vad ser ni för utmaningar vad gäller reservkraft i er verksamhet?
Anneli Thunell
Lokalspecialist, Tullverket
– Det är ett komplext område som växer ju mer man hanterar det. Vår utmaning är att skapa ett samlat grepp om behovet, själva genomförandet och att sedan förvalta allt på ett genomtänkt och klokt sätt.
Johan Ahlström, Västerås stad. Foto: Micaela Nordberg
Johan Ahlström
Riskingenjör, Västerås stad
– Den ena är finansieringen, det är dyrt, både om man ser till investeringskostnaden och installationskostnaden. Vi måste också prioritera ett nationellt nät av drivmedelsstationer med reservkraft. Då kan vi åka dit, tanka våra fordon och hämta bränsle för reservkraften. Här anser jag att staten måste ta ett större ansvar.
