Klimatet är vår tids ödesfråga. Idag oroar den minst lika mycket och minst lika många som tankarna på ett tredje världskrig på 1960- och 1970-talen. En mycket stor majoritet av klimatforskarna är ense om att jorden blir allt varmare och att temperaturhöjningen går snabbare än vad man tidigare antagit. Allt färre tror att den globala ökningen kan begränsas till 1,5 grader. Temperaturhöjningen är också ojämnt fördelad över jordklotet.

Närmare polerna stiger temperaturen både snabbare och mer. I Skandinavien ökar temperaturen från en ganska låg nivå så själva temperaturhöjningen kan vi säkert hantera. Men många fler kommer att önska sig fjärrkyla eller andra kylåtgärder sommartid för att hålla bostäder, kontor och andra lokaler behagliga att vistas i.

Det kommer i så fall att kosta mer energi. Och den måste sannolikt ransoneras eftersom vi samtidigt måste fasa ut alla fossila bränslen. Ändå är inneklimatet snarast ett lyxproblem.

Andra konsekvenser av klimatförändringen är mycket allvarligare: höjda vattenstånd som drabbar kustnära bebyggelse, ökade regnmängder som ökar belastningen på gamla, slitna och underdimensionerade avrinnings- och avloppsystem, ökad relativ fuktighet på byggnader med fuktkänsliga material, större risker för skogsbränder, ökade vindlaster och kanske större snölaster som kan få tak på sporthallar och andra enklare byggnader med platta tak att rasa in. Om 50 år blir Afrika kanske omöjligt att bo i. Kan Europa ta emot en miljard klimatflyktingar?

Man brukar skilja mellan två typer av åtgärder när det gäller klimatförändringar; minskning och anpassning. Byggsektorn, som står för ungefär 40 procent av energianvändningen och ungefär lika mycket av råmaterials- och avfallsströmmarna, har en mycket stor betydelse för såväl minskning som anpassning. Vi måste arbeta med båda samtidigt, det vill säga dels minska utsläppen så kraftigt och så snabbt som möjligt, dels söka anpassa vårt samhälle till klimatförändringarna.

Inom byggsektorn pågår mycket forskning kring minskning. Man söker utveckla materialen så att de kan produceras med mindre CO2-utsläpp, man söker effektivisera och elektrifiera transporterna och man bygger smartare hus som behöver allt mindre energi för uppvärmning och kylning. Vi borde också satsa mer på att förlänga livslängden på befintliga byggnader och anläggningar.

Många kommuner har påbörjat arbetet med att analysera vad som händer med den strandnära bebyggelsen vid ökande vattenstånd. Men det räcker inte. Vi behöver också ställa om en del av forskningen mot anpassning.

Under senare år har de statliga anslagen till byggforskningen glädjande ökat kraftigt. En hög andel av projekten har handlat om hållbarhet men nästan uteslutande med fokus på minskning. På högskolan drivs forskningen huvudsakligen av doktorander och det tar minst fem år från initiering till doktorsavhandling och ännu längre tid tills resultaten kan användas.

Det är därför hög tid att ställa om en väsentlig del av forskningsmedlen mot anpassning så att vi har en gedigen kunskap att utnyttja då klimatförändringarnas effekter blir kännbara för vårt samhälle.