Att underhålla och reparera plåttak är ständigt aktuellt för många förvaltare. De som förvaltar kulturhistoriskt värdefulla byggnader behöver dessutom ta hänsyn till takets arkitektoniska uttryck som kan vara en väsentlig del av byggnadens historia.

Arja Källboms publikation "Rostskyddsbehandling av takplåt på kulturhistoriskt värdefulla byggnader" är ett stöd för att välja rätt metod för vård och underhåll. Hon är byggnadsantikvarie, metallurg, traditionell målare tillika doktorand hemmahörande vid Göteborgs universitet.

Ambitionsnivån styr

Arja Källbom menar att det är viktigt att bestämma vilken ambitionsnivå man har, beroende på hur gammalt taket och byggnaden är.

Arja Källbom

− Jag anser att tak från före mitten av 1900-talet ska man vara extra varsam med eftersom vi inte längre varken smider eller varmvalsar tunnplåt. Det är oersättliga material. Byggnadsminnen ska hanteras med hög ambitionsnivå.

Hon tycker också att det är viktigt med en god arbetsbeskrivning, baserad på förundersökningar på plats om bland annat vilka färgtyper som finns på taket sedan tidigare och hur väl de sitter.

− Historiska plåttak ska underhållas med färgtyper som liknar de ursprungliga, det vill säga med högt förädlade linoljor som bindemedel. Har man lägre kulturhistoriska ambitioner finns det andra alternativ.

Själva rengöringsmetoderna är oerhört betydelsefulla för gott resultat eftersom renhet och ytråhet påverkar färgens vidhäftningsförmåga och risken för korrosionsangrepp under färgskikten som kan komma efter en tid.

Äkthet och kvalitet centralt

När det gäller kulturarv och arkitektoniska värden är autencitet viktigt. Materialens äkthet och kvalitet prioriteras före imitationer och rekonstruktioner.

Grundinställningen bör vara att bara göra det som krävs och att spara så mycket av det äldre materialet som möjligt.

Man ska därför sträva efter att hellre reparera (varsamt, med autentiska metoder och material) än restaurera. Vidare bör man hellre renovera än rekonstruera eller ta bort helt och hållet. Detta gäller både för färgskikt och plåtmaterial.

Låt sakkunniga bedöma

− Låt sakkunniga, gärna hantverkare utan egenintresse, agera som konsulter vid förundersökningar för att bedöma skador i plåt och i färgskikt. Tak ska givetvis undersökas på nära håll, även om det inte är ovanligt att besiktning sker från marken. Det är förstås helt förkastligt.

Hon framhåller också vikten av att planera in arbetet på sommarhalvåret för att inte få problem på grund av fukt och kondens, ofullständigt oxiderade färgskikt och så vidare. Om man inte hinner underhålla ett tak klart så går det att pausa och fortsätta till våren efter ny rengöring. Om det är frågan om stora tak som kräver byggnadsställningar så ska planering göras så att man hinner med i god tid.

Ytterligare viktiga faktorer handlar om beställarens kompetens, utformning av entreprenadhandlingar och dokumentation av arbetet.

Lång tradition med plåttak

Plåttak har använts i Sverige sedan 1700-talet och har sett olika ut under olika tider. De äldsta plåttaken var mycket exklusiva och gjordes av smidd så kallad svartplåt i små format. 

Skicken hos taken varierar, men många tak underhålls i för långa intervall. Arja Källbom menar att det är förståeligt eftersom många byggnader är högresta, svårtillgängliga och har branta tak.

För några år sen uppskattade Statens Fastighetsverk och Svenska Kyrkan det årliga underhållet av plåttak till en kostnad av omkring 30 miljoner kronor. Det motsvarar runt 600 000 kvadratmeter.