Sammanlagt ska kommunen betala 66 000 kronor i skadestånd då man var tvungen att bland annat köpa in ny filterutrustning, gräva schakt till en ny brunn och genomföra en borrning av denna.
Det var för två år sedan som brunnsägaren upptäckte att dricksvattnet i den egna brunnen hade blivit otjänligt efter att dammbindningsmedel hade spridits ut på en intilliggande grusväg. Teknikförvaltningen hos Region Gotland hade utfört arbetet.
Att vattnet i brunnen hade blivit dåligt höll regionen med om men menade att det berodde på att den redan var undermålig. Det förklarades med att brunnen var otät och att det låg bakom att bakterier hamnade i vattnet.
Region Gotland förnekade inte att de lagt ut dammbindningsmedel på vägen men det gjorde inte dem till väghållare. Vägen ägs av en samfällighet men regionen utförde vägunderhåll, bland annat genom att lägga ut medlet för dammbindning.
Men mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt valde alltså att gå på brunnsägarens linje. Enligt domstolen är det bevisat att dammbindningsmedlet orsakat en skada på dricksvattnet till den grad att en ny brunn behövt borras.
Man bedömer också att Region Gotland lagt ut dammbindningsmedlet som en del i sin offentliga verksamhet och att de är därför ansvarig för skadan. Bland annat då de har haft ett intresse av att se till att vägen var farbar och att man inte krävt samfälligheten på kostnader som inte täckts av statsbidraget man har fått för att göra jobbet. Därför är det en offentlig verksamhet, som blir skadeståndsskyldig enligt Miljöbalken.
Även om brunnen var lagd nära vägen ligger det inte brunnsägaren till last, då förklaringen om att vattentäkten behövde ligga högre än en befintlig avloppsanläggning anses som trovärdig.
