Många samhällsfastigheter har hunnit bli i så dåligt skick att de måste rivas och många kommuner står yrvakna inför de stora behoven och konkurrensen om arbetskraften gör det ännu svårare att få fart på byggandet. Vi ser fler privata aktörer inom området och allt fler kommuner väljer att hyra samhällsfastigheter i stället för att själva investera i dem.
Det byggs nu på många håll, men det som byggs räcker inte, och när nya bostadsområden skapas glöms ofta samhällsfastigheterna bort. I debatten kritiseras samhällsfastigheterna - och då särskilt skolorna - ofta för att vara fula.
Skolbyggen är en utmaning enligt panelen. När skolpengssystemet ska bära hyrorna för nya skolfastigheter blir det ofta svårt att få ihop kalkylerna och bygga både med kvalitet och god gestaltning, menar både Sisab och Hemfosa. Platsbehovet lär på många platser dessutom få lösas med paviljonger tills vi byggt i kapp, tror de.
Så vad är då vägen framåt? Jo, som vanligt handlar det förstås om en fortsatt strävan mot effektivt och prisvärt byggande och en tidig planering av samhällsfastigheter vid stadsutveckling. Men panelen efterlyser också fler modiga politiker och modiga företagsledare som vågar satsa på flexibilitet, innovationer och nya byggkoncept. Idéer om samutnyttjande i byggprojekt, modulärt byggande och modeller för att nyttja fastigheter maximalt finns redan, men faller idag ofta på försäkringsfrågor, stuprörsorganisationer och rädsla för det okända.
Att det är en stor uppgift att hitta vägar för att lösa tillgången på nya samhällsfastigheter råder det inga tvivel om. Men att tänka nytt är ju också en rolig uppgift!
