Istället vill utredningen att man ser över styrmedel för att minska mängden avfall som bränns och istället återvinns, till exempel med tillståndsvillkor och utökat producentansvar.
– Man vill att en större del av vårt avfall ska gå till materialåtervinning. Men den effekten får man inte med en skatt, säger Petter Classon, utredare, till tidningen Ny Teknik.
Kritiken i utredningen mot en möjlig skatt är att den införs i slutet av avfallsströmmen och inte mot de aktörer som står bakom avfallet. Enligt utredningen finns det en risk att en skatt skulle öka kostnaden och minska lönsamheten för ägarna av förbränningsanläggningar, vilket riskerar att höja kostnaderna för fjärrvärmekunder.
Trots att utredningen inte står bakom en skatt så gav regeringen dem ett tilläggsdirektiv, vilket gjorde dem tvungna att föreslå en skatt på förbränning av avfall. Förslaget är då att denna ska vara 100 kronor per ton avfall.
Även branschen reagerar kritiskt på förslaget om en skatt på avfallsbränning. Pernilla Winnhed, vd för branschorganisationen Energiföretagen, menar att en skatt inte skulle leda till mer återvinning.
– Energiföretagen välkomnar ambitionen att nå en mer cirkulär ekonomi - men en skatt på avfallsförbränning kommer inte att leda i den riktningen. För detta krävs istället åtgärder högre upp i avfallshierarkin och tidigare i produkternas livscykel, till exempel materialåtervinning och bättre utformade förpackningar, säger hon i ett pressmeddelande.
Samtidigt ger utredningen också förslag på att ändra kväveoxidavgiften för energiproduktion. Förslaget är att förbränningsanläggningar, som producerar mer än 5 MW, ska betala en skatt på 50 kronor per kilo kväveoxid som släpps ut.
