Längs med Sveriges statliga vägnät finns idag hundratusentals belysningsanläggningar som kommuner äger och har ansvar för. Trafikverket och SKL, Sveriges kommuner och landsting, har nu inlett en process där myndigheten i framtiden kan komma att ta över ansvaret för en del av dem.
Syftet med förändringen är att SKL och Trafikverket ser en möjlighet att förbättra trafiksäkerhet, hållbarhet och kostnadseffektiviteten. Ett mer renodlat ägarförhållande bedöms också förbättra möjligheterna för underhåll.
Trafikverket och SKL har tillsammans tagit fram rapporten Belysning där det behövs som går igenom dagens situation. Enligt beräkningarna kan det finnas någonstans mellan 200 000 och 400 000 kommunala vägbelysningar längs med statliga vägar.
– Det är en stor del av problemet. Vi har kämpat med att få fram en siffra på antalet men utifrån det material vi har så ser vi stora oklarheter, säger Mathias Wärnhjelm, projektledare för Trafikverket.
Beräkningen är att omkring 30 till 50 procent av dessa uppfyller de kriterier som har tagits fram gemensamt och som ska uppfyllas för att Trafikverket i framtiden kan ta över dem.
För att Trafikverket ska ta över vägbelysning från kommuner måste den uppfylla ett antal kriterier för när belysning behövs. Vägbelysningen ska också ha minst halva den tekniska livslängden kvar.
– I rapporten finns det principiella beskrivningar av vad det innebär men de är inte tillräckligt detaljerade. Det ska vara klockrent vad halva den tekniska livslängden innebär, säger Mathias Wärnhjelm.
Därför håller SKL och Trafikverket på att tillsammans ta fram en handlingsplan som ska redogöra för vilka exakta kriterier som gäller. Det är något som kan komma i mars 2018.
Hittills är projektet tidigt i processen och det första som kommunerna måste göra är att inventera sin vägbelysning längs statliga vägar och ta fram teknisk dokumentation över anläggningarna.
– Men man behöver inte vänta in handlingsplanen, för det är alltid bra att veta vad för anläggningar som kommunen har.
Kommunerna har ett ansvar för sin anläggning.
Upprustningen till halva livslängden av en kommunalt ägd vägbelysningsanläggning är något som kommunen själva får bekosta, berättar Mathias Wärnhjelm.
– Kommunerna har ett ansvar för sin anläggning, som de ofta har ägt i decennier. Investeringar kan göras under flera år för att uppnå rätt standard.
SKL beräknar att upprustningen av en anläggning kan kosta 7 000 till 10 000 kronor per ljuspunkt.
Åtminstone under de närmaste tio åren kommer arbetet pågå med att tusentals kommunala vägbelysningar rustas upp innan de kan överlämnas till Trafikverket.
Den vägbelysning som inte anses uppfylla kraven på kontinuitet eller jämnhet ska rivas. Samma sak med den vägbelysning som inte uppfyller kriterierna och som kommunen själva inte vill fortsätta äga. Rivningen ska också bekostas av anläggningsägaren, alltså kommunerna.
Till en början ska kommuner upprätta dokumentation över anläggningarna, vilket tas fram gemensamt mellan kommunerna och Trafikverket över befintlig kommunalt ägd vägbelysning på statliga vägar.
Trafikverket kan ta över de anläggningar som uppfyller kriterierna för belysning och är tillräckligt upprustade. Är de inte något av detta och kommunen vill fortsätta äga anläggningen, rustar kommunerna upp belysningen till acceptabel standard och står sedan för framtida drift och underhåll.
Den belysning som inte Trafikverket tar över och kommunen inte vill äga rivs. Kommunen, som ägare av anläggningen, står för kostnaden.
Hela processen kan ta åtminstone tio år.
Till en början ska kommuner upprätta dokumentation över anläggningarna, vilket tas fram gemensamt mellan kommunerna och Trafikverket över befintlig kommunalt ägd vägbelysning på statliga vägar.
Trafikverket kan ta över de anläggningar som uppfyller kriterierna för belysning och är tillräckligt upprustade. Är de inte något av detta och kommunen vill fortsätta äga anläggningen, rustar kommunerna upp belysningen till acceptabel standard och står sedan för framtida drift och underhåll.
Den belysning som inte Trafikverket tar över och kommunen inte vill äga rivs. Kommunen, som ägare av anläggningen, står för kostnaden.
Hela processen kan ta åtminstone tio år.
