För att kunna begränsa och släcka en brand är det viktigaste att man kan upptäcka bränderna i tid. En anläggning för brandlarm, som är korrekt utförd och samverkar med övrigt brandskydd i anläggningen, bidrar både till att rädda liv och till att minska kostnaderna för de brandskador som uppkommer.
Brandskyddsföreningen har nu utkommit med två nyheter. En ny utgåva av regler för brandlarm, SBF 110:8, samt ett nytt regelverk för utrymningslarm med talat meddelande, SBF 502:1. Båda gäller från första juli i år. De nya publikationerna gäller parallellt med de tidigare utgåvorna under ett år. Dessa, SBF 110:7 och utrymningslarm 2015, dras in första juli 2018.
Brandskyddsföreningen har en tydlig roll här som normbildande organisation på området. Avsikten med reglerna och normerna är att fastställa kvalitets- och säkerhetsnivåer som kan tillämpas generellt av berörda parter.
Tillämpningen är emellertid frivillig, uppger Anders Bergqvist, generalsekreterare för Brandskyddsföreningen Sverige.
Björn Almberger, som är expert på brandlarm vid Brandskyddsföreningen, ger några handfasta råd inför användandet av de nya publikationerna.
– Jag vill lyfta fram utförandespecifikationen. För att göra rätt från början och få det ni behöver enligt de krav som ställs, är det viktigt att skapa en utförandespecifikation. Det är en av de bitar jag vill trycka mest på.
Vad blir konsekvensen om man inte gör detta?
– Ja, alternativet är att det inte blir anpassat efter den miljö man har från början. Det kan skapa diskusssioner och i slutändan bli kostsamt att inte göra det.
Björn Almberger vill också slå ett slag för att man ska göra en besiktning mot regelverket när allt är installerat och klart.
– Många missar nog detta. Men det är viktigt att man gör denna besiktning så att man ser att man uppfyller regelverket efter de krav man satt. Det är inte en entreprenadbesiktning utan en besiktning mot regelverket, det vi kallar för en leveransbesiktning.
När man har gjort en leveransbesiktning, är det även viktigt att göra en revisionsbesiktning inom femton månader, och sedan minst en gång per kalenderår.
– Där fångar man upp förändringar i bygganden, till exempel om man har byggt om flera rum eller en del av en byggnad. Här kan brandlarmet ha blivit påverkat och inte fungera som det var tänkt, säger Björn Almberger.
Sammanfattningsvis tycker han att man nu har fått en bättre och tydligare regelverk både för brandlarm och för utrymningslarm med talat meddelande.
– Så här långt har jag bara fått positiv respons. Det märks att folk väntar med tillförsikt på att börja nyttja det här.
SBF 110:8 är en omarbetning av föregångaren SBF 110:7 ”Regler för brandlarmanläggning”. Utöver det har delar av Brandskyddsföreningens rekommendation Utrymningslarm 2015, arbetats in till ett gemensamt regelverk.
De delar av Utrymningslarm 2015 som handlade om talat meddelande finns nu samlat i SBF 502:1. Indelningen och strukturen i kapitlen känns igen i SBF 110:8 från den föregående utgåvan, men har kompletterats på olika sätt. Många av texterna har genomgått en omarbetning.
Kapitel 5 i ”Regler för brandlarm” har bland annat kompletterats med nya avsnitt om utrymningsorganisation och larmlagring. En större utökning av texten har skett i avsnitten om larmsignaler med nya underavsnitt för signaltyp, täckningsområde och utlarmningsselektering.
I kapitlet om planering och projektering har ett nytt avsnitt om larmdonsområden införts och texterna under larmsignalering har kompletterats med bland annat akustiska och optiska larmdon för utrymningslarm.
SBF 502:1 om utrymningslarm med talat meddelande, har fått samma struktur och tänk som SBF 110:8 men där hela regelverket ska kunna stå på egna ben. Mycket fokus har lagts på att hitta ett bra flöde genom regelverket.
Precis som för brandlarm är det viktigt att skapa en utförandespecifikation och där göra rätt val för den typ av objekt som man har.
Björn Almberger hoppas och tror att det nya regelverket ska kunna göra att vi får en ännu högre standard och tydlighet för anläggningar med utrymningslarm med talat meddelande.
