Replik: Marie Linders debattartikel (juli 2016) om politiskt ansvarstagande i ROT av hyresrätter är oerhört politisk och i linje med det regeringen just nu utreder gällande statliga lån till renovering och energieffektivisering.

Att Linder kommer ur rörelsen via LO och med en stark S-stämpel gör att artikeln andas partipolitik. Linder skriver: ”Det bor drygt två miljoner människor i miljonprogrammets bostäder. Bara i de kommunala bostadsbolagen beräknas hundratusentals lägenheter vara i behov av omfattande ombyggnad.”
”Det är därför nödvändigt med politiskt ansvarstagande från samhällets sida.”

Hon ställer inte sig själv frågan om vad dessa politiker har gjort eller rättare sagt inte gjort tidigare.

Allmännyttan är de kommunalt ägda bostadsbolagen framväxta mellan 1965 till 1975 i det så kallade miljonprogrammet. De bolagsstyrelser som sedan styrt och förvaltat det bestånd av bostäder som är fokus i debatten, består av kommunpolitiker eller rättare sagt ”fritidspolitiker” i de flesta fallen.

Om den kompetens de politiker har som oftast finns i kommunalt ägda bostadsföretag finns mycket att önska. Dessutom är en spännande politisk dimension att i de flesta fallen är det politiker med samma politiska tillhörighet som Linder själv.

De stora klassiska miljonprogramsområden som finns ligger i Stockholm, Göteborg och Malmö samt en del av de städer som kallas bruksorter. Här har det i halva sekel varit (s)-styre i såväl kommunstyrelse som bolagsstyrelse.

Den klassiska gången i kommunernas styrning av företagen är dessutom att kommunstyrelsen, det organ som styr kommunkoncernen där bolagen ingår, i decennier har lagt beslag på de kommunala bostadsföretagens vinster, för att stoppa i de många ”svarta” budgethål som finns och funnits i kommunerna genom åren.

Bostadsföretagen vinster som ska avsättas till underhåll och renovering har istället gått till att täcka upp de stora kostnader som genererats i kommunal övrig verksamhet, barnomsorg och infrastruktur genom årtionden.

Socialdemokratin har ett oerhört stor historiskt ansvarstagande i frågan och det resultat vi idag ser ska fram i dagsljuset. Därmed blir Linders debattartikel en het politisk fråga som fler i den politiska sfären bör få ta del av, men också aktivera sig i.

”Ombyggnadsprocessen är omtumlande för hyresgästerna och att renovera är dyrt”, enligt Boverket som uppskattar kostnaderna till mellan 100 och 300 miljarder kronor. "Det klarar inte Sveriges hyresgäster att bekosta själva. Hyreshöjningar på upp till 60 procent har förekommit. Det är en stor utmaning Sverige står inför.”

100 till 300 miljarder och en stor del av det har genererats av de kommunala bostadsbolagens vinster, men det har gått till andra politiska projekt genom åren.
Resultat: ett eftersatt underhåll, höga energikostnader och en utemiljö som är undermålig.

Man ska se framåt och inte bakåt, men en sådan här debattartikel anser jag måste stå på rätt grund. Man måste då göra sig en politisk självrannsakan i synnerhet en ”rörelsens” kvinna som Marie Linder.