Det var i samband med Trafiktekniska föreningens årsmöte i mitten av april som forskaren Anna Niska tilldelades Trafikpriset 2016. Ett pris hon fick för sitt mångåriga och effektiva arbete inom cykling. Grattis Anna! Hur känns det?
– För mig betyder det jättemycket. Jag vill verkligen att min forskning ska göra skillnad och vara till någon nytta. Då känns det extra roligt med den här typen av uppskattning, säger Anna Niska som jobbar på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, i Linköping.
Anna Niska började som doktorand på VTI för snart 20 år sedan och som forskare i femton år, redan från början var hon inriktad på cykelfrågor.
– Jag hade ganska tidigt i min studietid ett starkt miljöintresse och redan på gymnasiet halkade jag in på transporter och skrev ett examensarbete i ämnet. Därefter studerade jag samhällsbyggnadsteknik i Luleå – en lite annorlunda civilingenjörsutbildning där de tekniska ämnena varvades med ekologi och samhällsplanering och efter examen fick jag jobb som doktorand på VTI med särskilt fokus på cykelfrågor och här har jag stannat sedan dess, säger hon.
Med hjälp av forskning och datadrivna analyser har Anna Niska riktat fokus på vikten av drift och underhåll för gående och cyklister. Ett specifikt exempel är hennes roll i utveckling och utvärdering av metoder för sopsaltning som har gett direkt resultat i form av ökad trafiksäkerhet och trygghet, med positiva följdeffekter för trafiksystemet som helhet och individers hälsa.
Du jobbar med cykelfrågor kopplat till drift och underhåll, varför föll intresset på just drift och underhåll?
– Ja, jag är ju ingenjör i grunden och gillar de tekniska och naturvetenskapliga frågeställningarna, annars handlar cykelfrågor ganska ofta om cyklisters beteende vilket inte är mitt forskningsområde. Samtidigt använder jag mig också av kvalitativa forskningsmetoder för att kunna bidra till en utveckling av teknik, metoder och strategier som utgår ifrån cyklisternas behov och förutsättningar.
När Anna Niska blickar framåt finns det en rad utmaningar inom området.
– När det gäller just drift och underhåll finns det ganska mycket att göra eftersom såväl standardkrav som metoder och utrustning har tagits fram med biltrafiken som utgångspunkt. Ett exempel är kravet på jämnhet på cykelvägar som idag utgår ifrån måttet IRI (International Roughness Index), vilket inte alls ger en bra beskrivning av hur en yta upplevs av en cyklist. En vägbana kan upplevas jämn och fin för en bilist men vara väldigt obekväm att cykla på eftersom cyklister är mer känsliga för ojämnheter med kortare våglängd. Så där behöver vi ta fram bra mått som är specifika för just cykelvägar.
När det gäller cykling generellt är det en utmaning att öka cyklingen och samtidigt minska cykelolyckorna.
– Det krävs en hög standard på cykelvägnätet eftersom cyklister som färdas på två hjul är så känsliga för brister i vägytan, som ojämnheter och hala partier, vilket kan vara svårt att alltid upprätthålla.
Drygt 20 rapporter har du hunnit med under din tid på VTI. Vilken rapport är du mest stolt över?
– Så svårt att säga! Men jag skulle nog säga VTI-rapport 801 om cyklisters säkerhet som heter "Statistik över cyklisters olyckor". Det är den mest nedladdade rapporten på VTI vilket är oerhört kul. Och så är jag naturligtvis glad och stolt över vår forskning kring sopsaltning som jag påbörjade i mitt doktorandprojekt i slutet på 90-talet som vi nu, i samband med uppdrag från Stockholm stad och Trafikverket, kunnat titta på i ett lite bredare perspektiv. Min förhoppning är att vi ska kunna studera sopsaltmetoden vidare. Bland annat behövs en utveckling av borstar och spridare vilket vi hoppas att våra studier ska kunna bidra till. Vi väntar just nu på svar på forskningsansökningar vi skickat in.
Ett cykelcentrum där befintlig kunskap kunde samlas och nya cykelforskningsprojekt kunde initieras skulle vara mycket värdefullt
Just nu pågår ett arbete på regeringskansliet med att ta fram en nationell cykelstrategi, som om allt går som planerat ska presenteras innan sommaren. Med strategin hoppas man öka cyklingen och förbättra säkerheten för cyklister. Anna Niska hoppas även att strategin ska leda till en utveckling av cykelforskningen i Sverige.
– Vi har länge fört fram att det behövs en mer långsiktig satsning för att få till en kompetensuppbyggnad inom området. I Sverige finns det idag ingen sammanhållande funktion för cykelfrågor som det gör i till exempel Holland och Tyskland. Ett cykelcentrum där befintlig kunskap kunde samlas och nya cykelforskningsprojekt kunde initieras skulle vara mycket värdefullt. Det finns en efterfrågan och ett stort intresse hos kommuner och andra aktörer nu, så kanske att den drömmen kan gå i uppfyllelse i en snar framtid?
