Vid handläggning av trädärenden använder sig Länsstyrelserna av en handledning från Naturvårdsverket där man klargör hur olika lagar och förordningar ska användas vid olika situationer där träd är inblandade.
I fjol kom Naturvårdsverket ut med ett förtydligande till Länsstyrelsernas handledning vilket gjort att många kommuner och andra upplever att träd har ett högre skydd idag än tidigare. Något som innebär att det kan bli svårare att få dispens att ta ner träd.
Träd i städer och tätorter är viktiga att bevara. De ger karaktär och skapar många värdefulla funktioner som både är svåra och dyra att ersätta.
– Äldre träd kan också ha ett kulturhistoriskt värde och är dessutom betydelsefulla för många lavar, insekter och fåglar som bor där, säger Nicklas Jansson på Länsstyrelsen i Östergötland.
Nicklas Jansson, trädvårdare och naturvårdare på Länsstyrelsen i Östergötland.
Att träd är skyddade i naturreservat eller när de har naturminnesskylt på sig tar de flesta för givet men att det kan behövas dispens för att få ta ner ett träd som står i en park eller längs en väg i en stad är för många okänt.
Enligt Nicklas Jansson sker det allt för många olyckor där man fäller träd fast man inte har tillstånd. Anledningarna till varför det sker kan vara många.
– Det kan vara att man gör det av okunskap eller brist på fantasi att hitta på andra lösningar. Kanske blandar man inte in rätt personer och glömmer att ta in folk med natur- och kulturkunskap. Det kan även vara att man inte har koll på vilka regler som gäller.
Vid planering och utförande av byggnationer i närheten av träd är det viktigt att ta reda på om träden står under något speciellt skydd. Träd i alléer i tätorter kan vara fredade av det "generella biotopskyddet" och då krävs dispens från Länsstyrelsen eller om ett träd skyddas enligt en "detaljplan" behövs marklov från kommunen.
– Träd kan också vara skyddade enligt "Artskyddsförordningen" eller "Kulturminneslagen". Den förstnämnda gäller om någon skyddad art som till exempel fladdermöss bor i trädet och det sistnämnda gäller exempelvis träd som står på vissa kyrkogårdar eller i parker som är byggnadsminnesförklarade. Då krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan skada träden eller ändra anläggningens utseende.
Om ett skyddat träd fälls ner utan att man ansökt om dispens och Länsstyrelsen bedömer att det finns misstanke om brott mot miljöbalken lämnas ärendet vidare till åklagare.
– Känner man sig osäker på vad som gäller är det bästa att ta kontakt med Länsstyrelsen.
När ett träd inte längre kan stå kvar i sin nuvarande form och är under ett visst skydd kan Länsstyrelsen ställa motkrav på alternativ lösning. Det kan till exempel vara:
Om trädet måste tas ner kan Länsstyrelsen även kräva åtgärder som kan förminska skadan något. Det kan vara exempelvis om trädet är ihåligt kan stammen ställas upprätt genom till exempel att spännas fast mot en levande trädstam eller genom att grävas ner stående till en tredjedel.
Om trädet måste tas ner kan Länsstyrelsen även kräva åtgärder som kan förminska skadan något
– Detta är bättre för livet i håligheten som får mer likartade förhållanden som när trädet var levande, säger Nicklas Jansson.
Andra åtgärder kan vara att stammen läggs upp på en trädkyrkogård, så kallad faunadepå i tätorten där det får förmultna till gagn för fåglar, vedlevande djur och svampar. Stammar kan även användas i planteringar som inramning eller dekoration.
– Grenar och ris från träden kan också läggas upp på lämplig plats, i ytterkanten på parker eller i friluftsskogar. De blir då viktiga utvecklingsplatser för vedinsekter och gömslen för till exempel igelkottar.
Under 2015 fick Länsstyrelsen i Östergötland in cirka 80 ansökningar om dispens om nedtagning av träd eller ärenden där träd riskerade att påverkas negativt vid byggarbeten och där sökanden belades med villkor eller förelades om att ta hänsyn vid arbetet.
– Idag finns inte de viktigaste naturvårdsträden i den hårt brukade skogen, utan i hagmarker och tätorter, därför är det viktigt att vi funderar en extra vända innan vi tar bort gamla träd i alléer och parker. De utgör nämligen de sista utposterna för arter som tidigare levde i våra löv-urskogar.
