Detta skriver Martin Brunnkvist, AMA-redaktör på Svensk Byggtjänst, om i AMA-nytt nummer 1/2016 som nyligen kommit ut.
Genom att förlägga delar av ett ventilationssystem i mark utanför själva byggnaden kan värdefull byggnadsvolym sparas. Dessutom kan markens värmetröghet utnyttjas för att spara energi. På sommaren är marken kallare än uteluften och det blir en förkylning av luften. På vintern är förhållandet det omvända och en uppvärmning av luften sker innan den behandlas vidare.
En annan möjlighet som kan vara en stor fördel är att placera fläktrummet i en separat byggnad skild från den betjänade byggnaden. Det sparar mycket plats och kan underlätta service, drift och underhåll.
– Fördelarna är alltså flera med markförlagd ventilation, men som alltid så är det viktigt med planering och projektering och det finns några saker som blir lite annorlunda jämfört med traditionell ventilation inuti en byggnad, skriver Martin Brunnkvist.
Det blir andra krav för kanalerna i mark. De måste klara högre krav på täthet och belastningar som finns i marken i form av exempelvis jordtryck, fukt, grundvatten och radon. Dessutom kan det finnas extra påfrestningar som biltrafik.
Det kan vara svårt att veta vilka krav som ska ställas och hur täthetskontrollen ska gå till. Men det finns en norsk standard som behandlar detta område. Den heter NS 3420-V:2012 och innehåller krav och kontrollmetoder för markförlagda kanaler.
– I Norge har man längre erfarenhet av markförlagd ventilation än i Sverige och många andra europeiska länder. Det kan därför vara bra att hänvisa till den standarden i den tekniska beskrivningen där det är relevant.
I Norge har man längre erfarenhet av markförlagd ventilation än i Sverige.
Det finns ett par olika typer av system på marknaden avsedda att användas just för markförlagd ventilation. Grovt kan de delas upp i att de antingen är tillverkade av plast eller av metall. Därtill kan platsgjutna kanaler av betong användas. Varje system har sina för- och nackdelar. Vilket system som är lämpligast varierar från projekt till projekt.
Det är tänkbart att ventilationsentreprenören installerar hela ventilationssystemet. Men denne är kanske inte så van vid att arbeta med markförläggning och ventilationen inom- respektive utomhus kanske installeras vid helt olika tidpunkter i projektet. Då kan det vara bättre att låta markentreprenören göra den delen av arbetet.
Oavsett vilket som passar bäst för aktuellt projekt är det viktigt att samordna ventilations-, mark och håltagningsentreprenaderna och göra en tydlig gränsdragning.
Att beskriva markförlagd ventilation enligt AMA är inte helt lätt. Det finns ingen färdig plats för den typen av arbeten och därför kan man behöva skapa projektspecifika koder och skriva in samtliga krav i klartext.
En annan klurighet är att det är flera olika entreprenörer inblandade och det är långt ifrån självklart vem som ska göra vad. Därför är det viktigt att i de administrativa föreskrifterna göra klart med samordning och gränsdragning.
– De arbeten som ska utföras ska bara beskrivas i den tekniska beskrivning som tillhör den entreprenad som ska utföra ett specifikt arbete. Däremot går det bra att använda koder och rubriker med tillhörande texter från flera av AMA:s fackområden i samma beskrivning, skriver Martin Brunnkvist.
Projektspecifika koder skapas genom att siffran 9 läggs sist i koden. Den nya koden gäller bara i det enskilda projektet, men pyramid- och företrädesregeln gäller även för dessa koder.
Följande är exempel på koder och rubriker som kan skapas enligt struktur i AMA Anläggning:
PBB.59 Ventilationskanal av plast i ledningsgrav
PBB.9 Ventilationskanal av varmförzinkad stålplåt i ledningsgrav
Projektspecifika koder skapas genom att siffran 9 läggs sist i koden. Den nya koden gäller bara i det enskilda projektet, men pyramid- och företrädesregeln gäller även för dessa koder.
Följande är exempel på koder och rubriker som kan skapas enligt struktur i AMA Anläggning:
PBB.59 Ventilationskanal av plast i ledningsgrav
PBB.9 Ventilationskanal av varmförzinkad stålplåt i ledningsgrav
