Digitalisering och industrialisering av byggbranschen är på väg in i nästa fas och vi står inför stora omställningar. Kan vi alls renovera husen som byggs nu om trettio år? Försätter vi oss i en situation där vi tvingas riva istället för att renovera? Om vi inte planerar för framtiden nu, riskerar de hus som byggs idag att bli kortlivade.

Om vi börjar med projektering kan vi konstatera att i stort sett all projektering idag redan är digital. Arkitekter och övriga konsulter lämnar ifrån sig BIM-modeller som innehåller mängder av information om byggnaden.

Vi kommer allt mer använda material- och producentinfo i BIM-modellerna för att veta vilka material som finns i byggnaderna inför renovering och återvinning. Information som är avgörande att ha tillgång till vid en renovering om 30 år.

För att hantera detta krävs att byggherrar och entreprenörer har en genomtänkt strategi för arkivering och förvaltning av BIM-modellerna. De behöver hållas tillräckligt uppdaterade för att vara läsbara i framtiden.

För att ta vara på informationen i modellerna behöver vi strategier för att underhålla och uppgradera våra digitala modeller och vartefter teknikskiften sker migrera data och modeller till nästa miljö.

Att bara passivt arkivera modeller och tro att de går att återanvända om 10, 20 eller 30 år är att missa hela digitaliseringspoängen för fastighetsförvaltning. Utan de digitala modellerna kommer framtidens renoveringar sakna mycket av den information som är nödvändig för att förstå hur husen ska tas om tand.

Går vi vidare till produktionen kan vi se att den digitala projekteringen ger förutsättningar för en allt högre grad av automatisering. Den första industrialiseringen av byggandet skedde redan med miljonprogrammets genomförande från 1960-talet och framåt.

Framställningen av så många bostäder på så kort tid krävde en rationalisering av byggprocessen som sållade bort många tidskrävande hantverksmoment.

En akut bostadsbrist gör att vi idag står inför genomförandet av ett nytt miljonprogram. I och med att den digitala projekteringen nu kan kopplas ihop med produktionen skapas förutsättningar för den andra industrialiseringen.

En produkt eller ett byggnadselement som producerats på fabrik i en industriell process kan sällan renoveras eller ersättas av en hantverkare. Den är för optimerad och komplex. Industriella produkter tillverkas i stora serier men när de inte längre tillverkas blir de väldigt svåra att få tag på.

Det innebär att framtidens renovering blir mer beroende av att ha tillgång till rätt produkter än rätt kompetens. Utvecklingen inom byggnadsvård liknar den för bilar och elektronik, där trasiga delar inte kan bytas eftersom de inte längre finns i produktion.

Dels riskerar detta att förvanska byggnadernas karaktär och dels att det blir mer ekonomiskt fördelaktigt att riva än att renovera.

Om vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle med hus som lever länge tror jag att arkitekter, byggherrar, entreprenörer och materialproducenter snarast behöver göra ett gemensamt arbete för att ta fram strategier för hur digital information och industriella produkter kan bli en del av husens hela livslängd.