JTI, Institutet för jordbruk- och miljöteknik, har tagit fram en ny skrift där man riktar in sig på användning av bergkross som filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar i form av markbäddar. Målet är att skriften ska kunna fungera som ett hjälpverktyg för miljöinspektörer vid rådgivning och tillståndsprövning och för entreprenörer som bygger markbäddar.
Skriften innehåller rekommendationer om hur man gör mätningar av vattengenomsläpplighet i bergkross. Rekommendationerna följer till viss del Naturvårdsverkets faktablad 8147, som baseras på naturgrus.
– De rekommenderade kornstorleksgränserna för naturgrus bör tills vidare gälla även för bergkrossmaterial. Vi såg i studien, som har legat som grund för rekommendationerna, att tre av fem undersökta bergkrossmaterial hade för många korn som var mindre än 0,125 millimeter. För många så små korn kan leda till att markbädden sätts igen och att avloppsvattnet inte kan rinna igenom ordentligt, säger Elin Elmefors, forskare på JTI i en kommentar.
På sikt bör det tas fram kornstorleksgränser som är särskilt anpassade för bergkross, menar Elin Elmefors.
– Bergkross kanske inte har exakt samma förhållande mellan kornstorlek och hur fort vatten rinner igenom. Bergkross har ofta en annan form på kornen än naturgrus vilket kan leda till att bergkross får en annan porositet än naturgrus, det vill säga att förhållandet mellan korn och hålrum i materialet blir olika. Porositeten påverkar i sin tur vattengenomsläppligheten.
I skriften nämner man också hur man bör packa bergkross och komplettera med fosforinbindning, även om detta kan ske enligt ungefär samma principer som gäller för naturgrus.
Dessutom tar man upp hur man bör resonera kring utlakning av skadliga ämnen som kan finnas i en bergart, något som gäller för såväl bergkross som naturgrus.
