År 2009 kom ett förslag om en ny biocidförordning för att ersätta det gamla biociddirektivet. Den nya biocidförordningen är en EU-lag och har därigenom ingen möjlighet till nationell anpassning. Den nya förordningen, 528/2012, togs i bruk 1 september 2013.
Under Europaparlamentets nya biocidförordning 528/2012 regleras desinfektionsmedel för dricksvatten och enligt förordningen krävs det tillstånd och godkännande på Europanivå för användning av biocider som monokloramin. Monokloramin som tillverkas av ammoniumsulfat har utvärderats inom EU men endast som skyddsmedel i exempelvis kylvatten och i industriella processer och inte som desinfektionsmedel för dricksvatten.
Kravet gäller oavsett om man bereder förtillverkad kloramin eller om man använder konventionell kloraminering med separat dosering av kemikalierna till vattnet.
Men enligt Svenskt Vatten finns det ett problem; dricksvattenanvändningen utgör en sådan liten bråkdel av den totala försäljningen för ammoniumsulfat att tillverkarna inte anser att det är ekonomiskt lönsamt att ansöka om godkännande. Något som är ett problem då det finns ett tydligt behov av monokloramin.
"Flera dricksvattenproducenter i Sverige menar att det är praktiskt taget omöjligt att klara Livsmedelsverkets gränsvärden för 3- och 7-dygns bakterier i rörnätet utan tillgång till monokloramin", skriver Svenskt Vatten på sin hemsida.
Trots att Svenskt Vatten hoppas på att något av leverantörsföretagen skall ta på sig ansvaret att ansöka har nu Stockholm Vatten, Norrvatten och Sydvatten påbörjat diskussioner om att gemensamt förbereda en ansökan för monokloramin beredd från ammoniumsulfat. Exakt hur det skall gå till är dock fortfarande något oklart då lagstiftningen inte är skriven för att användaren skall inneha tillståndet.
Monokloramin är ett svagt desinfektionsmedel och räknas inte som barriär enligt Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter, men används för att förhindra tillväxten av bakterier i ledningsnätet.
Eftersom monokloramin är mycket stabilare än klor kan det nå långt ut i ledningsnätet även med vatten som innehåller en del naturligt organiskt material. Det är relativt vanligt att man använder monokloramin vid vattenverk som använder UV-ljus.
Monokloramin är ett svagt desinfektionsmedel och räknas inte som barriär enligt Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter, men används för att förhindra tillväxten av bakterier i ledningsnätet.
Eftersom monokloramin är mycket stabilare än klor kan det nå långt ut i ledningsnätet även med vatten som innehåller en del naturligt organiskt material. Det är relativt vanligt att man använder monokloramin vid vattenverk som använder UV-ljus.
