– Det finns två skäl till att det blir allt vanligare att erbjuda olika nivåer vid renoveringar. Det första kan representeras av ett kommunalt bolag som vill agera socialt ansvarsfullt och inte lämpa över problem på socialförvaltningen. Det andra är att det kan vara det mest lönsamma alternativet. Om området inte är så attraktivt, kan det vara svårt att hitta hyresgäster till alla lägenheterna om hyran höjs kraftigt. Genom att renovera på olika sätt kan du vända dig till fler kundgrupper och därmed öka vinsten.

Vem vinner på det?

– Olika grupper kan vinna på det. Dels hushållet som får en bättre anpassning till sina värderingar och betalningsförmåga. Dels kommunen som får minskade sociala kostnader. Och ett företag, som på en relativt svag marknad kan nå olika kundgrupper.

Vilka blir konsekvenserna om man blickar framåt?

– Om man väljer en ganska hög miniminivå så tror jag att de långsiktiga riskerna är begränsade.

Finns det några invändningar mot nivåmodellen? 

– Mycket hänger på hur mini-alternativet ser ut. Ibland är mini-alternativet relativt långtgående och innefattar stam- och badrumsrenovering. Då är ju de tekniska riskerna små. Då handlar midi och maxi mer om konsumentorienterade förbättringar. Det man möjligen kan oroa sig för är att om mini-nivån dras ner och man väljer billigare tekniska alternativ så att hållbarheten blir kortare.