Regelverket för brandlarm gäller vid installation, projektering, driftsättning och skötsel och berör alla som utformar och bedömer brandlarmanläggningar.
Den senaste brandlarmsnormen för automatiska brandslarmsanläggningar, SBF 110:7 började gälla 1 januari 2014. Efter att den gavs ut i höstas höjdes flera röster i branschen som pekade på brister som till exempel gällde avsaknad av mallar för anläggarintyg, checklistor och behovsanalys.
Nu har det kommit en ny utgåva av SBF 110:7 med kompletteringar. Några av de viktigaste tilläggen finns i reglerna kring utförandespecifikationer för brandlarm. Här finns råd när det gäller själva upprättandet av specifikationen, regler som sätter ramarna för anläggningen och regler som beskriver hur specifikationen ska upprättas i samråd mellan kravställaren, alltså till exempel beställaren och installationsföretaget.
Fredrik Sjöberg som driver företaget Brand & Säkerhet i Helsingborg och sitter med i EIOs Tele- och datautskott, menar att om alla företag började utnyttja utförandespecifikationen i anbud och förfrågningar,så skulle det ge hela branschen ett lyft. EIO har tagit fram kompletterande material som stöd för företagen inom detta område.
I den nya utgåvan av SBF 110-7 finns även till exempel utförligare regler kring larmorganisation. Det ska nu finnas larmorganisation även om man inte har larmlagring. Detta berör till exempel försäkringsbolagens krav och hur larmcentralerna ska vara strukturerade.
Fler exempel på nyheter och förändringar i utgåva 2 handlar om strömförsörjning. Nu gäller 24 timmars drift i normalläge samt efter det 30 minuters larmläge. Ändringar finns dessutom i avsnitten om ledningsnät, placering av detektorer och månadsprov.
Efter ett nytt beslut har tiden för den tidigare utgåvan av SBF, SBF 110:6 inklusive Bilaga A, förlängts till den sista juni 2015. Fram till dess kommer det att vara en övergångsperiod då de båda gäller parallellt.
