Hur många gånger har du sett en illustration över en ny arkitektritad byggnad med en spektakulär grön vägg på fasaden? Hur många gånger har du då tänkt ”det ser fint ut men det är bara en illustration. Det kommer aldrig att hända, det är för stor risk.”

I vart och vartannat nybyggnadsprojekt som skissats upp i Helsingborg de senaste fem åren har minst en grön vägg fått vara med och sälja in arkitekternas idéer. Den gröna väggen blev i illustrationerna ett signum för ett djärvt nytänkande, en symbol för miljömedvetenhet och inte minst ett sätt att göra hårda trånga urbana rum mjuka. Det gick faktiskt så långt att jag började utarbeta ett index för att mäta ett projekts prestige genom att räkna antalet gröna väggar i illustrationerna!

När projekten sedan skulle förverkligas fanns den gröna väggen aldrig med. Det var för stor risk, sa byggherren, det finns inga liknande exempel i vårt klimat. De fint klingande intentionerna var nu som bortblåsta. Risken var egentligen en omskrivning av att kunskapen var för låg. Det var lite moment 22, utan kunskap testar vi inte, utan test får vi ingen kunskap.

Därför var det befriande när den högsta politiska ledningen i staden tog tag i taktpinnen och sa att vi själva ska bygga Sveriges första offentliga gröna vägg utomhus (vi visste inte då att Lund skulle hinna före oss med några månader). Det var att gå från ord till handling och visa att det var möjligt. Det var ett sätt att profilera staden och stå för ett kunskapslyft.

Samtidigt tog också vi en stor risk. Inte nog med att vi skulle vara först, den gröna väggen skulle dessutom ligga mitt i centrum där alla kan se den. Kanske inte önskescenariot när man som ”försiktig” tjänsteman inte vill misslyckas på en så central plats. Men politikerna visade mod och det smittade av sig.  Ett drygt halvår senare var väggen byggd på Sundstorget bara ett stenkast från en av stadens mest trafikerade pulsådror och alldeles intill ett viktigt gångstråk. Det tuffa läget bara några hundra meter från Öresunds hårda västanvindar gjorde inte min nattsömn bättre.

Hur skulle det gå? Skulle olyckskorparna få rätt? Nog för att jag kände mig trygg i de val vi gjort när det gällde växter och tekniskt system men man har ju haft fel förr… Men farhågorna kom på skam och vi fick en fantastisk utveckling på vår levande vägg! Anledningen till att vi byggde vår gröna vägg var ju för att visa att det går och inspirera andra. Därför anordnade vi, ett år efter byggnationen, ett seminarium där vi bjöd in de få aktörer som faktiskt har färsk kunskap och erfarenhet om levande väggar i nordiskt klimat. Jag anser att vi just nu står på tröskeln till att använda ett nytt verktyg i det urbana rummet. För att ta steget över på andra sidan kan vi som faktiskt vet något inte hålla på vår kunskap utan vi måste sprida den frikostigt.

Vi kollade kunskapsnivån hos åhörarna. Före seminariet tyckte 4 procent att de hade bra kunskap i ämnet, efteråt 76 procent! Inställningen förändrades också, 48 procent var positiva eller entusiastiska före, 72 procent efter! 36 procent tyckte att kunskapsläget nu är tillräckligt för att investera.

Vi kommer under året uppföra vår tredje levande vägg utomhus. Vi vet och vi vågar!

Gör du?