Christian Dymén, som forskat kring genus och stadsplanering på KTH, menar att genusperspektiv i planeringsprocessen inte bara leder till mer jämställda stadsmiljöer utan också kan påverka kommuners klimatarbete i positiv riktning.
Han nämner olika situationer för att förklara hur strukturer kring genus styr hur vi använder stadsmiljöer. Ett exempel är hur man förflyttar sig och reser är ett område med tydliga könsskillnader. Egen bil, kollektivtrafik, långa eller korta resor? Kvinnor arbetar i större utsträckning inom vård, omsorg och skola i den egna kommunen. Slutar man sent på ett äldreboende kan det vara omöjligt att ta sig hem kollektivt eftersom bussen har slutat gå för dagen.
– Mäns traditionella rörelsemönster är det som fått utrymme i planeringen av hur man ska kunna röra sig mellan hemmet och arbetet, så för lite längre avstånd är kollektivtrafiken oftast rätt bra, säger Christian Dymén i ett pressmeddelande.
Snöröjning är ett annat exempel där det i en kommun blev väldigt tydligt att manliga normer styrde prioriteringarna. De större vägarna, de som leder till manligt dominerade arbetsplatser, plogades först. Gång- och cykelvägar kom i andra hand, trots att den typen av trafikanter råkar ut för fler olyckor i vinterväder.
Genom att få upp ögonen för detta och prioritera om kan man troligen spara både individuellt lidande och pengar åt samhället, menar Christian Dymén.
Han betonar att det inte handlar om att plötsligt slå om och prioritera kvinnors behov, utan om att synliggöra och bli medveten om vilka normer det är som styr.
Det finns en risk att cementera skillnader mellan män och kvinnor, och därför pratar man i stället om kvinnliga och manliga värden, det vill säga vad samhället associerar till maskulint och feminint. Det är alltså inte primärt könsskillnader som är intressanta att belysa utan de normer som historiskt har skapat könsskillnader. Med andra ord kan både kvinnor och män anamma ett traditionellt maskulint beteende.
– Att gå vetenskapligt tillväga, att mäta och räkna, anses vara maskulina värden medan sådant som har med kommunikation, social logik, konsensusfrågor och att driva medborgardialoger associeras till feminina värden. Jag har vidareutvecklat ett ramverk för utvärdering för att kunna se om en planeringsprocess är mer maskulin eller feminin. Man bör såklart sträva efter balans, säger Christian Dymén.
Christian Dymén har också sett att kommuner som är starka på klimatarbete generellt sett är mer medvetna om genusfrågor.
– Generellt sett är kvinnor mer oroade över klimatförändringar och mer villiga att göra förändringar för att minska miljöpåverkan, och detta beror delvis på att kvinnor traditionellt haft ansvar för vård och omsorg av anhöriga. Problemen är ofta väldigt komplexa och det är många som vill göra sin röst hörd. Att ge mer utrymme för kommunikation, dialog och medverkan från medborgare, alltså feminina värden, i det kommunala klimatarbetet kan leda till att man hittar lösningar som man annars inte hade gjort.
