Två arkitekter på White har utvecklat en park i miniformat som inte bara ska vara trevlig att vistas i. Här produceras också en rad ekosystemtjänster som exempelvis renar luft och vatten och minskar buller. Med parken vill man visa hur en bortglömd plats kan optimeras till en fickpark där många funktioner kan överlappa varandra och därmed utnyttjas av både människor, djur och växter.

– På 13x15 meter rymmer den här parken bland annat växtväggar, bikupor, fröbytarbyrå, dagvattendamm och belysningsstolpar klädda med fågelholkar, säger Erik Kiltorp, landskapsarkitekt på White som tillsammans med sin kollega Kristina Philipson tagit fram ett förslag på hur Stockholm ska kunna leva upp till sitt officiella parkprogram.

Ett parkprogram som säger att ingen ska ha längre än 200 meter till närmaste grönområde.

– Norrmalm är hårdexploaterat, när vi mätte upptäckte vi att här skulle behövas tjugo gröna oaser för att uppnå stadens mål om maxgräns 200 meter till närmaste grönområde. Pocketparker är en väg att få in mer grönska, alla vill ju ha mer grönt, säger Erik Kiltorp till SVT.

Sticker ut från traditionella fickparker

Fickparker, också kallade pocketparker, finns redan i flera av världens storstäder. De skapas ofta på lediga byggtomter och i andra luckor i stadsbebyggelsen, och har stor betydelse för kvaliteten på stadslivet där. Whites förslag skiljer sig från de traditionella parkerna just för att det integrerar ekosystemtjänster på ett unikt sätt.

Ytterligare en positiv effekt är att de här parkerna kan bli inspirerande samlingspunkter som ger besökaren kunskaper om de ekosystemtjänster som naturen bidrar helt gratis med.

– Vår förhoppning är att besökarna tar med sig idéerna hem till sin balkong, trädgård eller bostadsgård, använder dem och sprider kunskapen vidare, säger Kristina Philipson, arkitekt på White.