Under de senaste åren har tre allvarliga olyckor som berott på brister i de bärande konstruktionerna inträffat i Sverige:
Under sommaren och hösten 2012 genomförde Martin Fröderberg, industridoktorand Tyréns/avdelningen för konstruktionsteknik vid Lunds tekniska högskola, en riksomfattande undersökning bland konstruktörer för att mäta hur mycket deras resultat varierar. I undersökningen deltog sexton svenska konstruktörer som alla fick samma uppgift att lösa. Utifrån ett arkitektunderlag skulle de:
För att göra undersökningen mer verklighetsnära begränsades den tid konstruktörerna fick ersättning för till åtta timmar.
Det var en mycket stor spridning på de resultat som redovisades. På vissa pelare varierade lasten med en faktor tre mellan högsta och lägsta värde, trots att man hade gått in med samma förutsättningar. Det som låg till grund för olikheterna var dels vilken totallast man gått in med och dels hur man fördelat lasten mellan pelarna. Skillnaderna berodde både på normtolkning och på de påslag som gjordes för att kompensera för osäkerheter.
Den största skillnaden låg i hur man fördelat lasterna mellan de olika pelarna. Något som är allvarligt eftersom det visar på brister i den grundläggande förståelsen och att man har gjort felaktiga antaganden.
Deltagarna fick även beskriva hur deras arbete kontrolleras och granskas. Alla kontor, stora som små, beskrev att granskning regleras av företagets kvalitetssystem som föreskriver att ritningar kontrolleras innan leverans men inte de beräkningar som ligger till grund för ritningarna. Kontroll av beräkningarna genomförs som egenkontroll. Det innebär att fel kopplade till kunskapsluckor eller tankelapsus inte fångas upp av företagens kvalitetssystem.
