Energimyndigheten har nyligen testat elva olika pelletspannor i sitt testlaboratorium. Testet visar att det idag finns pelletspannor som både är effektiva och bekväma.
– Många byter ut sin pelletspanna på grund av bekvämlighetsskäl men idag finns det många pannor som sköter sig själva. I vårt test har till exempel fyra av pannorna automatisk uraskning, berättar Martijn Jansen, som är ansvarig för testet vid Energimyndigheten.
Det är en stor spridning bland de testade pelletspannorna, både när det gäller pris, utsläpp och funktioner. De dyrare pelletspannorna har generellt lägre miljöutsläpp, fler funktioner och är mer automatiserade än de billigare pannorna. Den dyraste pannan kostar cirka 110 000 kronor och den billigaste cirka 34 000 kronor.
De testade pelletspannorna skiljer sig också mycket kring energieffektivitet, verkningsgraden varierar mellan 80 och 91 procent vid full effekt. Enligt Martijn Jansen är det viktigt att även titta på hur pannorna går på deleffekt, något som till stor del beror på hur pannorna styr sin förbränning.
– Fem av pannorna har bara ett effektläge (på och av), fyra av dem växlar mellan två eller tre effektlägen och två av pannorna har integrerade, steglösa, brännare, berättar Martijn Jansen.
Det är svårare att få en bra verkningsgrad på deleffekt, skriver Energimyndigheten, men lite förenklat kan man säga att de pannor som har bra effektivitet när de går för fullt även är bra på deleffekt.
I testet har man även tittat på pelletspannornas utsläpp av kolmonoxid, oförbrända kolväten, kväveoxider och stoft. Dessa utsläpp kan påverka både miljön och människors hälsa.
– Vårt test visar stora skillnader i utsläpp, speciellt vid deleffekt.
De största skillnaderna gäller utsläppen av kolmonoxid, som bildas vid ofullständig förbränning. Vid deleffekt var dessa utsläpp som lägst 29 mg/m3 och som högst 1840 mg/m3.
– Vi ser att det finns stor förbättringspotential på utsläppen. Flera av de pelletspannor som vi testat klarar inte de kommande ekodesignkraven som EU-kommissionen just nu diskuterar. Leverantörerna kommer därför att vara tvungna att förbättra sina produkter, men de har cirka åtta år på sig innan kraven börja gälla, avslutar Martijn Jansen.
