Intagskanaler för uteluft som är nedgrävda i marken är en systemlösning som framförallt tillämpats i lågenergihus. Lösningen ger förvärmd uteluft in i ventilationsaggregatet vintertid och kyld luft sommartid.
Tidigare har det inte funnits några allmänt presenterade uppföljningar av hur lösningarna fungerat och vilka effekter de gett på energianvändningen. Men nu har Umeå universitet gjort mätningar och uppföljningar på en villa utanför Robertsfors i Västerbotten där man har den här lösningen. Villan är byggd av en privatperson som heter Sune Falk.
Intagskanalen utgörs av ett vanligt markavloppsrör som totalt är 36 meter långt. Diametern är 200 mm på 24 meter av röret och 160 mm på resterande 12 meter. Dimensionsförändringen beror på att anslutningen till ventilationsaggregatet är 160 mm. Röret ligger på 1,5-1,8 meters djup under markytan. Marken är pinnmo som går över till mjäla lite djupare ned.
Ventilationsaggregatet är ett till och frånluftaggregat med en plattvärmeväxlare av motströmstyp. Som kuriosa kan nämnas att avloppssystemet i huset även används som frånluftsystem.
Temperaturen efter intagskanalen har som lägst varit + 2 °C och det inträffade vintertid när utetemperaturen var -25 °C. På hösten har temperaturen generellt varit högre än på våren och det beror på att intagsluften sommartid har värmt upp marken. På våren gäller det motsatta förhållandet.
- Temperaturen från intagskanalen är alltid plusgrader. Vi har ingen eftervärmning av tilluften och inblåsningstemperaturen varierar mellan 16-18 °C under året. Det går ungefär 250 kWh el till fläktarna varje år, berättar Sune Falk som är byggherre och ägare av villan.
Temperaturverkningsgraden ligger oberoende av utomhustemperatur på en i stort sett konstant och hög nivå på 75 till 80 procent. När utetemperaturen är högre än cirka + 15 °C avleds frånluften avsiktligt förbi värmeväxlaren för att undvika höga tillufttemperaturer.
Verkningsgraden i värmeväxlaren hålls på en konstant hög nivå eftersom ingen avfrostning behövs. Temperaturen efter den nedgrävda intagskanalen blir aldrig under noll grader och då fryser inte fukten som fälls ut i värmeväxlaren till is.
En av riskerna med en markförlagd intagskanal är att det finns risk för biologisk tillväxt i kanalen. Pollen och andra föroreningar kan komma in i intagskanalen och sätta sig på kanalväggarna vilket ger en grogrund för biologisk tillväxt. Den relativa fuktigheten i uteluften är hög speciellt under slutet av sommaren samtidigt som temperaturen i marken är föhållandevis låg. Då bildas kondens på kanalväggarna nere i marken som kan påskynda till exempel mögelbildning i kanalen.
Intagskanalen bör därför utformas så att den kan rengöras. Vid små luftflöden och kanaldimensioner kan den utformas så att den kan rengöras till exempel genom högtrycksspolning med vatten. Vid större luftflöden och dimensioner kan kanalen göras tillgänglig så att den manuellt kan städas invändigt. Behovet av rengöring av intagskanalen kan minska om luften filtreras innan den tas in i kanalen.
På Vargbroskolan i Storfors i Värmland används en stor betongkulvert som intagskanal och den har varit i drift sedan 2008.
- Vi har inte haft några bekymmer vare sig med biologisk tillväxt eller kondensutfällning i vår intagskanal på Vargbroskolan. Vi dammsuger den två gånger per år, berättar Tommy Svärd är driftchef i Storfors kommun.
