Konstruktionsförutsättningarna för katodiskt korrosionsskydd med offeranoder kan variera starkt.
Antalet anoder och deras placering beror på jordens elektriska motståndsförmåga, jordresistiviteten, hur olika jordlager ligger och hur hög grundvattennivån är.
Det spelar också in om topplinan är isolerad eller inte. Men det blir för dyrt att projektera detta för varje enskild kraftledningsstolpe.
I rapporten Katodiskt korrosionsskydd av kraftledningsstolpars jordfundament och stagförankringar (Elforsk 13:20), berättar rapportförfattarna Bertil Sandberg och Märit Forssander bland annat att skyddet fungerar bäst när jordresistiviteten är lägre än 100 Wm.
Är värdet högre behöver grundvattennivån också vara i nivå med fundamentet. Ju högre resistivitet, desto lägre grad av med tiden avstannande korrosion.
Försöken utfördes med magnesiumanoder installerade på olika typer av stolpar. Genom att väga provplåtarna, samt mäta spänningspotential och anodströmmar kunde de få ett mått på vilken skyddsverkan de olika installationerna gav.
Man fann då också att ju lägre anoderna placerades desto bättre blev skyddet. Med isolerad topplina fann man att två centralt placerade anoder kunde skydda hela platsen för stolpen.
Försöken visade också att deras inledande teoretiska beräkningar stämde väl med utfallet av de praktiska testerna.
Text: Tomas Carlsson
