Öppen dagvattenhantering och lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) har blivit vanligare som sätt att kombinera dagvattenhantering med gröna ytor i städerna.
Samtidigt har grönytefaktorn blivit en allt vanligare metod för att förbättra den ekologiska situationen i städerna. I den värderas olika sorters gröna ytor efter hur väl de fyller olika ekologiska funktioner, bland annat förmågan att hålla tillbaka och infiltrera nederbörd.
Sanna Dufbäck har i sitt arbete vid Lunds Universitet undersökt om grönytefaktorn kan vara ett verktyg för att implementera LOD. I sitt arbete har hon använt Malmö stad som exempel.
I Malmö stad är grönytekategorierna tilldelade delfaktorer mellan 1,0 och 0,0. Sanna Dufbäck jämför delfaktorerna med beräkningar av de olika grönytekategoriernas förmåga att hantera nederbörd vid tjugo nederbördsvolymer med återkomsttider på mellan ett och tio år.
Jämförelsen visade att en del av grönytekategoriernas delfaktorer stämmer med beräknade delfaktorer, medan andra var över- eller undervärderade i förhållande till kategoriernas hydrologiska funktion.
Det innebär att delfaktorerna behöver justeras innan grönytefaktorn går att använda fullt ut som verktyg för LOD. Det gör man bäst genom att utgå från designregn av en viss återkomsttid och varaktighet samt ta med det befintliga ledningsnätets flödeskapacitet i beräkningarna.
Vill du läsa mer om hur beräkningarna görs kan du läsa det i arbetet "Lokal dagvattenhantering med grönytefaktorn"
