Boverket regler om avhjälpande av enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser, HIN, har funnits sedan 2003. En revidering gjordes i samband med att den nya plan- och bygglagen (2010:900) trädde i kraft 2 maj 2011. Då gjordes bara ändringar som var nödvändiga till följd av den nya lagen. Sedan år 2003 har Boverket genomfört flera uppföljningar av hur reglerna tillämpas i praktiken. Boverket har även gjort en översyn av hur tillgänglighet behandlas i byggreglerna. Detta, tillsammans med en språklig översyn, ligger till grund för de ändrade reglerna som trädde i kraft den 1 juli 2013.
Nästan alla paragrafer i HIN har ändrats, genom BFS 2013:9 HIN 3. En stor del av ändringarna har gjorts för att förtydliga innebörden i krav och råd och för att uppdatera nomenklaturen. Det gäller bland annat begrepp som betecknar olika funktionsnedsättningar, där Socialstyrelsens termbank och rekommendationerna i skriften ”Ord som taggar – om funktionshinder” följs. I samband med en större översyn av avsnitt 3 och 8 i Boverket byggregler BBR gjordes vissa omformuleringar och förtydliganden av reglerna om tillgänglighet och användbarhet. De lydelser i HIN som behandlar samma delar har därför ändrats så att man kan ”känna igen sig” i formuleringarna. Det ger bättre överensstämmelse mellan regelverken.
Föreskrifterna gäller tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. De omfattar:
Många av förändringarna i föreskrifter och allmänna råd är likartade för både lokaler och allmänna platser.
Både för lokaler (6§) och allmänna platser (12§) har en börskrivning om minsta lutning vid nivåskillnader på 1:12 införts. I BBR har den lutningen lyfts upp som föreskrift efter det att HIN gavs ut 2003.
I paragraf 7 har för publika lokaler en angivelse om fri höjd, 2,0 meter, tillkommit. Motsvarande, fast 2,20 meter, finns sedan tidigare angivit i paragraf 13 för allmänna platser.
Paragraf 8 behandlade tidigare både skyltning och ljudmiljö i publika lokaler. Ljudmiljö har nu flyttats till en egen paragraf, 8a.
När det gäller skyltar har en precisering gjorts, både i paragraf 8 och i paragraf 14, om att det är bristande utformning av orienterande skyltning som ska avhjälpas.
För allmänna platser har föreskriften i paragraf 14 kompletterats med att kraven på skyltar inte avser vägmärken eller andra anordningar enligt vägmärkesförordningen (2007:90). Skyltar ska utformas och placeras så att de inte kan förväxlas med vägmärken och andra anordningar.
I rådstexten till paragraf 14 har en text om att skyltning bör finnas har lagts till. Detta förtydligar att man i vissa fall kan behöva tillföra skyltar för att uppfylla föreskriftens krav.
I den nya paragraf 8a återfinns den enda större förändringen. I råden anges att receptioner bör utrustas med teleslinga eller någon annan teknisk lösning så att de blir tillgängliga och användbara för personer med nedsatt hörsel. Motsvarande krav har införts i BBR, både vid nybyggnad och vid ändring.
En genomsnittlig receptionsslinga kostar cirka 5 500 kr inklusive installation och driftsättning (exklusive moms). En kostnad som kan kännas som rimlig med tanke på att det förbättrar tillgängligheten för cirka 370 000 personer med hörapparat.
I rådstexten till både paragraf 9 och paragraf 15 har en text lagts till om att bländande belysning bör åtgärdas. Detta förtydligar hur föreskriftens krav kan uppfyllas.
I paragraferna 10 och 16 har råden utökats med en text om att ledstänger bör kompletteras, vilket förtydligar hur föreskriftens krav kan uppfyllas. Att höjden för ledstänger ska vara 0,90 m har tillkommit, i överensstämmelse med BBR.
I råden till paragraf 11 har specificerande exempel som inte upplevs vara representativa för tillämpningen (telefoner och kölappsautomater) tagits bort.
För att förtydliga vilken typ av åtgärder som kan behövas för att uppfylla föreskriftens krav har en text lagts till om att fast inredning i hygienrum avsedda för personer med nedsatt rörelseförmåga bör kompletteras så att det kan användas av dessa personer.
För allmänna platser har föreskriften i paragraf 17 omformulerats för att tydliggöra att det är hinder i form av bristande utformning av parkeringsplatser för rörelsehindrade med särskilt tillstånd som ska avhjälpas. Tidigare var formuleringen mer allmänt hållen.
