Med MD-tekniken värms avloppsvatten upp till mellan 55 och 95 C med hjälp av fjärrvärmereturledning.
En del av vattnet förångas och passerar genom ett tunt hydrofobiskt goretexliknande material som utgör själva membranet, samt genom en luftspalt för att sedan kondenseras mot en kall yta.
Kvar på den första sidan membranet blir läkemedelsresterna, och på andra sidan produceras rent vatten. Vattenprodukten som erhålls är alltid ultrarenvatten, det går inte att styra MD-teknikens vattenkvalité.
– Det finns idag ingen teknik som klarar av att göra den här reningsprocessen i stor skala, och det krävs inte så stora temperaturer för att MD-processen ska fungera, säger Andrew Martin.
Noterbart i sammanhanget är att hela vattenflödet som har en intemperatur på 3-5 C ska värmas till minst 55 grader från 3-5 grader. Det innebär en enorm energiåtgång, och en kostnad för reningsverken. Här ställs resurshushållning mot värdet av en giftfri miljö.
Vilka frågor återstår innan man kan testa mer storskaliga försök i drift?
-Energifrågan är väsentlig. MD-tekniken behöver mycket värme men däremot har de senaste resultaten visat att även lågtemperaturströmmar som är svåra för fjärrvärmebranschen att få lönsamheten på kan vara aktuella, säger Andrew Martin.
Vilket är nästa steg i forskningsprojektetet?
- Det är att testa betydligt högre halter av läkemedelsrester. Vi har fått svar från de senaste analyserna och de visar att MD-utrustningen klarar av en mycket hög separationsverkningsgrad även när matarvatten koncentreras upp från ca 900 L till 90 L.
Hur det kommer sig att de här läkemedlen som är mycket svåra att rena bort fastnar på just de här filtren?
-MD-tekniken är inte en konventionell filterteknik. Icke-flyktiga ämnen finns kvar i vätskefas, alltså i matarvatten där de uppkoncentreras. Bara ren vattenånga passerar membranens porer.
Var i reningsstegen har ni membrandestilleringen?
-MD-utrustningen vid Sjöstadsverket tar renat avloppsvattnet. Vart MD ska ligga i processen är en öppen fråga.
