I ett nyligen avslutat forskningsprojekt visar Fou Väst att mycket välisolerade hus kan utnyttja cirka 90 procent av energiinnehållet i ett oförutsett värmetillskott tack vare golvvärmesystemets självreglerande förmåga.
Det förutsätter dock att överskottsvärmen inte läcker ut genom klimatskalet i form av transmission och luftläckage, samt att det finns en effektiv värmeåtervinning av ventilationsluften.
Dessutom ska värmeslingan vara välisolerad ned mot marken. I praktiken är det bara passivhusstandard som kan uppfylla de kraven.
Om ett värmesystem kan utnyttja låga temperaturer för uppvärmningsändamål är det en stor fördel, speciellt om alternativa och förnyelsebara energislag som solfångare, spillvärme eller markvärme ska användas.
Ju större värmesystemets värmeöverförande yta är desto lägre kan värmebärarens temperatur vara, och det är golvvärmens styrka.
En välisolerad byggnad har lägre energi- och effektbehov jämfört med sämre isolerade byggnader. Det innebär att framledningstemperaturen kan sänkas. Kombinationen golvvärme och välisolerad byggnad ger alltså stora fördelar.
Projekt använder en avancerad simuleringsmodell som beräknar tidsförloppet av temperaturer och värmeflöden för system bestående av byggnad, vattenburet golvvärmesystem, reglersystem, väder och brukare. Genom modellen har gamla och nya systemlösningar analyserats och jämförts.
För vissa typer av golvvärmesystem beror överförd effekt på medeltemperaturskillnaden mellan värmaren och rumsluftens temperatur. Om temperaturen i ett rum stiger, till exempel på grund av på grund av solinstrålning eller många människor, minskar värmesystemets värmeavgivning.
För ett golvvärmesystem blir den minskade värmeöverföringen påtaglig eftersom rumstemperaturen och medeltemperaturen i värmevattnet inte skiljer sig så mycket från varandra.
Temperaturregleringen blir sannolikt inte lika bra som om värmen helt kunde stängas av, till exempel med fungerande termostatventiler på radiatorer, men simuleringarna i rapporten Byggnadsintegrerad uppvärmning visar att den blir acceptabel.
Förutsättningen är ett självreglerande golvvärmesystem med konstant vätskeflöde i värmeslingorna och att inga rumstermostater används.
Styrningen av framledningstemperaturen sker mot utomhustemperaturen oberoende av inomhustemperaturen.
För att få ett självreglerande system ska det utformas så att temperaturskillnaden mellan önskad inomhustemperatur och värmesystemets temperatur är så liten som möjligt.
Temperaturskillnaden blir liten om golvvärmesystemet utformas med en bra värmeväxling mellan värmevatten och inomhusluften.
Värmemotståndet mellan golvvärmeslingan och inomhusluften ska vara så litet som möjligt, vilket innebär så lite isolerande material på betongen som möjligt.
Litet cc-mått mellan slingorna och stort vätskeflöde samtidigt som slingorna är ytligt förlagda i betongen förbättrar självregleringen.
Om inomhustemperaturen är 21 °C och medeltemperaturen på värmevattnet är 25 °C så är den effektdrivande temperaturskillnaden 4 °C. Om inomhustemperaturen höjs till 23 °C, så halveras den effektdrivande temperaturskillnaden till 2 °C.
Det innebär att den avgivna värmeeffekten från golvvärmesystemet halveras. Vid vädring blir förhållandet det omvända. Man får en självreglerande effekt.
Den självreglerande effekten blir mindre ju högre temperatur systemet jobbar med.
Om inomhustemperaturen är 21°C och medeltemperaturen på värmevattnet är 45 °C, då är den effektdrivande temperaturskillnaden 24 °C. Om inomhustemperaturen höjs till 23 °C, så minskas den effektdrivande temperaturskillnaden till 22 °C. Det innebär att den avgivna värmeeffekten från radiatorsystemet minskar med 8 procent.
Om inomhustemperaturen är 21 °C och medeltemperaturen på värmevattnet är 25 °C så är den effektdrivande temperaturskillnaden 4 °C. Om inomhustemperaturen höjs till 23 °C, så halveras den effektdrivande temperaturskillnaden till 2 °C.
Det innebär att den avgivna värmeeffekten från golvvärmesystemet halveras. Vid vädring blir förhållandet det omvända. Man får en självreglerande effekt.
Den självreglerande effekten blir mindre ju högre temperatur systemet jobbar med.
Om inomhustemperaturen är 21°C och medeltemperaturen på värmevattnet är 45 °C, då är den effektdrivande temperaturskillnaden 24 °C. Om inomhustemperaturen höjs till 23 °C, så minskas den effektdrivande temperaturskillnaden till 22 °C. Det innebär att den avgivna värmeeffekten från radiatorsystemet minskar med 8 procent.
