Den senaste sammanställningen av nanomaterial i byggbranschen kommer från Lunds Tekniska Högskola. ´

I den visar forskarna vid instutionen för Byggproduktionsteknik att nanomaterial i konstruktioner skapar stora arbetsmiljörisker men att riskerna är svåra att kontrollera.

Samtidigt blir till exempel luftrenande beläggningar med titandioxid ett allt mer populärt "nano-byggmaterial".

Skyddsutrustning krävs

Personlig skyddsutrustning ska alltid användas då material som innehåller nanofibrer bearbetas eller används. Medarbetare som kommer i kontakt med nanofibrer ska få medicinsk uppföljning och halterna av nanopartiklar i andningsorganen, ögon och på hud ska kontrolleras.

Rent praktiskt kräver detta stor omsorg då informationen om nanotekniska applikationer och produkter, samt dess tillgänglighet och prestanda är mycket begränsad. Oftast finns ingen information om vilka nanomaterial som finns i en produkt, och inte heller i vilken form eller koncentration.

Nano i byggmaterial

I byggbranschen och inom arkitektur ger nanoteknik och nanomaterial nya möjligheter. "Nanoprodukter" för byggändamål finns för närvarande i fyra huvudsektorer:

1. Cementbundna byggmaterial, till exempel ultrahögpresterande betong (uhpc)
b. Reparationsmurbruk för betongreparationsarbeten
c. Fotokatalytiskt aktiva cementprodukter och beläggningar
d. Markstabilisering vid vägbyggen

2. Värmeisolering och bullerdämpning, temperaturreglering
a. Aerogel
b. Vacum isoleringspaneler (VIP)
c. Latent värme lagring - temperaturreglering
d. Elektrokroma fönster med nanobeläggning

3. Ytbeläggningar för att förbättra funktionerna i olika material

4. Brandskydd

Exponering vid bearbetning och användning

Alla byggarbetare som kommer i kontakt med nanobyggmaterial och slutanvändare av materialet är utsatta för risker.

Två exponeringsvägar när en "nano-byggprodukt" används:

1. Vid användningen av en "färdig att använda produkt", till exempel en fasadfärg, eller en produkt som blandas med annat material på byggplatsen, till exempel en tillsats för betong.
2. Under bearbetningen av en "nano-produkt", till exempel borrning, slipning eller fräsning.

När ett nanomaterial är fast inbäddad i en matris, som i betong eller i isoleringsmaterial, bedöms risken för exponering som mycket låg eller obefintlig utifrån nuvarande kunskap. Det gäller så länge produkten inte bearbetas eller behandlas.

Materialens giftighet

• Kolnanorör används främst i betong eller keramik. De har ett asbestliknande beteende i lungvävnad.
• TiO2, titanoxid, används främst i cement, fönster och solceller. Penetration genom skadad hud kan påverka människors hälsa och långvarig exponering visar tecken på cancerframkallande effekter, DNA-skador och negativa effekter på utvecklingen av det centrala nervsystemet hos foster.
• SiO2, kvartsmineral, används främst i betong, keramik, fönster. Det orsakar silikos vid exponering
• Ag nanopartiklar som används i beläggning och målning kan komma in i blodomloppet och dyka upp i det centrala nervsystemet vid inandning eller förtäring.

Hälsorisk i vardagen

För byggnadsarbetare blir de dagliga aktiviteter med vardagliga material och produkter alltså en hälsorisk på grund av nanomaterialen.

Exponering genom inandning av nanomaterial som dammar vid kapning, slipning, borrning eller bearbetning är den största risken. Men även aerosoler från färgsprutning är en risk.

Hudpenetration kan också spela en roll, även om den är mycket mindre, särskilt när damm eller färg kommer i kontakt med otäckta kroppsdelar.

Exponering genom förtäring förväntas inte så länge den personliga hygienen sköts.

Skadar alla organ

Vissa nanopartiklar translokeras till nervsystemet, hjärnvävnaden och till andra organ såsom blod, hjärta och lever och benmärg där de kan orsaka inflammatoriska effekter som leder till en kaskad av sekundära hälsoeffekter som irritation, inflammation, celldöd, extraordinär celltillväxt, DNA-skador och hormonella distorsion.

Säker användning är svårt

Teknisk kontroll som ventilationssystem och stoftavskiljare samt och personlig skyddsutrustning som masker, overaller och handskar bör användas vid arbete med nanomaterial.

Den tekniska kontrollen bör kompletteras av personlig övervakning och medicinsk uppföljning av exponering på hud, andningsorgan och ögon.

Informationen om vilka nanotekniska applikationer och produkter, deras tillgänglighet och deras prestanda i byggbranschen är för närvarande mycket begränsad. Oftast finns ingen information om vilka nanomaterial som finns i en produkt, och inte heller i vilken form och koncentration.

Riskbedömning försvåras

Bristen på materialbeskrivningar som säkerhetsdatablad, på engelska så kallade MSDS hindrar både utveckling och tillämpning av hanterings- och säkerhetsnormer.

Eftersom inga data finns tillgängliga om exponering kan inte heller någon heltäckande riskbedömning göras för alla nanomaterial.