Bakgrunden är att en arbetsmiljöinspektör år 2008 upptäckte två polacker som, med bristfällig tillgång till fallskydd, la om taket på en maskinstation utanför Vinslöv. Inspektören stoppade bygget och frågade efter en arbetsmiljöplan, men någon sådan fanns inte. Arbetsmiljöåklagare Lotten Loberg åtalade då ägaren och yrkade på 25 000 kronor i företagsbot.
Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3) kan den som inte upprättar en arbetsmiljöplan få böter.
Först tingsrätten och sedan hovrätten kom till den överraskande slutsatsen att AFS 1999:3 inte längre gällde. De resonerade som så att enligt arbetsmiljölagens lydelse år 2008 är det Arbetsmiljöverket som har rätt att ge ut föreskrifter, inklusive straffbestämmelser, med stöd av arbetsmiljölagen. Föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), där kravet på arbetsmiljöplan finns, är utgivna av Arbetarskyddsstyrelsen. Eftersom det inte finns någon uttrycklig bestämmelse som anger att straffbestämmelsen även skall avse bestämmelser som har meddelats av Arbetarskyddsstyrelsen anser både tingrätten och hovrätten att ingen kan dömas till böter med stöd av dessa bestämmelser.
Högsta domstolen, HD, har nu i sin dom i mål B3361-10 fastslagit att även föreskrifter utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen gäller. Arbetsmiljölagen ska tolkas så att inte bara föreskrifter som har meddelats med stöd av de angivna paragraferna enligt deras aktuella lydelse, utan också föreskrifter som har meddelats enligt paragrafernas tidigare lydelser gäller.
HD tillfogar i sin dom att Arbetsmiljöverket numera är den centrala myndighet som ger ut författningar i serien AFS och att föreskrifterna i AFS (1999:3) ingår i Arbetsmiljöverkets förteckning över gällande författningar.
Arbetsmiljöverkets chefsjurist Anna Middelman är nöjd med domen. – Den stämmer överens med den uppfattning vi haft hela tiden.
Det aktuella målet återförvisas till hovrätten för ny prövning. Ett antal ärenden vid andra domstolar som varit vilande i avvaktan på HDs dom kan nu avgöras. Klarläggandet från HD innebär även att tveksamheter om äldre föreskrifters status har undanröjts.
