Vid totalentreprenader kan entreprenörens åtagande preciseras på flera olika sätt. Grundläggande kan vara att beställaren uttrycker krav på längd, bredd och fri takhöjd hos en lokal.

Det kan också vara så att beställaren uttryckt sina krav och önskemål i form av funktionskrav. Exempel på det kan vara att lastbilar med vissa yttermått ska kunna framföras i svängda ramper.

Ibland kan inte – eller vill inte – beställaren uttrycka sina krav så att de ger entreprenören frihet i val av konstruktioner och utförande.

Referensobjekt som förebild

Beställaren väljer då ibland att hänvisa till ett referensobjekt, en redan existerande byggnad eller anläggning, som ska tjäna som förebild. Det kan även förekomma att entreprenören i sitt anbud hänvisar till ett referensobjekt, kanske en byggnad som entreprenören själv utfört tidigare, antingen för samma beställare eller för en annan beställare.

Användning av referensobjekt kan ligga nära till hands – det kan vara svårt att uttrycka sina krav och önskemål som funktionskrav. Kanske inte tiden räcker till för en ordentlig analys? Kanske båda parter gillar att hänvisningen till ett referensobjekt skapar en hög grad av klarhet? Om parterna blir oense om vad som kan krävas av entreprenören – då kan man titta på referensobjektet för att skapa klarhet.

Ibland används referensobjekt för att beställaren ska slippa det svåra tankearbete det kan innebära att ta reda på vad han egentligen vill ha. Han tycker då att han redan har en byggnad eller anläggning som fungerar bra – varför inte helt enkelt beställa en likadan på annan plats?

Praktiken visar emellertid att inte ens hänvisning till referensobjekt alltid ger beställaren den byggnad/anläggning som han egentligen vill ha.

Nya normer

Ett skäl kan vara att de statliga byggnormerna ändrats efter det att referensobjektet byggdes. Man kanske inte längre kan få bygglov för sådant som godkändes något år tidigare. Ett exempel kan vara då de nya energinormerna infördes för ett antal år sedan. Skärpta krav på brandskydd kan ha införts. Miljökraven kan ha höjts.

Nya normer kan också ha införts för själva utförandet av bygget. Ett exempel på detta kan vara att man infört hårdare arbetsmiljökrav, så som skedde för ett antal år sedan då det gällde användning av epoxi. Detta kan leda till att ett utförande i klass med referensobjektet visserligen leder till ett gott resultat – men till en kostnad som beställaren inte skulle anse motiverad, om han hade känt till kostnaden när han skrev förfrågningsunderlaget.

Nya produktionsmetoder hos beställaren

Det kan vara så att beställaren ändrat sina produktionsmetoder.

Den nya produkten som beställaren tillverkar kanske ställer mer specifika krav på luftfuktigheten i den fabrik som ska byggas? Den pelarindelning som finns i referensobjektet kanske inte blir lämplig med hänsyn till de nya maskiner som beställaren tänker använda? Sjukhusets röntgenavdelning kanske behöver större utrymme för sin datortomograf än vad som krävdes för enbart röntgen i den gamla sjukhusbyggnaden?

En byggchef på ett av våra stora industriföretag uttryckte sig så här: ”Du vet, byggritningar är färskvara. Om de legat på hyllan ett halvår går de inte längre att använda.” Detsamma gäller nog referensobjekt.

Andra förhållanden i omgivningen

Ibland kan det vara så att omgivningen för den nya byggnaden bjuder på andra förutsättningar än de som gäller för referensobjektet. Ett fall som lär ha inträffat är att en beställare av ett varuhus blev mycket nöjd. Han beställde därför ett likadant varuhus, fast på en annan plats.

Det visade sig att den kommunala huvudvattenledningen hade mindre kapacitet på den nya platsen än på den gamla. På det nya stället skulle inte vattentillförseln vara tillräcklig för varuhusets sprinklersystem vid en storbrand.

Vad menades egentligen med referensobjektet?

I ett fall som jag upplevt skulle ett stort antal bostäder renoveras. Beställaren lät en målare göra om målningen i ett av köken och inbjöd anbudsgivarna att före anbudsgivningen besöka köket för att få information om den standard på målningen som beställaren fordrade.

När beställning gjorts och renoveringsarbetet pågått en tid gjorde beställaren gällande att målningen i vissa kök inte stämde med det kök som han tillhandahållit som referensobjekt. Beställaren hävdade att ytan var alltför ojämn. Generalentreprenören hävdade, med hjälp av sin målningsentreprenör, att behandlingen exakt motsvarade vad som gjorts med referensköket.

Beställaren invände att han inte vela ha samma behandling som i referensköket; han hade velat ha samma resultat som i referensköket. Målaren invände att det var han som tidigare, på direkt uppdrag från beställaren, utfört referensköket.

Parterna hade alltså olika uppfattning om i vilket avseende referensköket skulle tjäna som förebild. Skulle det vara samma behandling (med påföljd att utseende kunde bli sämre om underlaget var dåligt) eller skulle målningen uppvisa samma resultat (med påföljd att entreprenören kunde vara skyldig att utföra fler åtgärder än vad som utförts i referensköket)?

"Ej tillräckligt"

De anförda exemplen visar att det ofta inte är tillräckligt för beställaren att han hänvisar till ett referensobjekt. Tvist kan ändå uppstå mellan parterna. Det betyder inte att man aldrig ska använda referensobjekt. Men man kanske måste lägga ner lite mer tankearbete än att lättvindigt och utan eftertanke hänvisa till ett referensobjekt. Och den anbudsgivare som överväger att i sitt anbud hänvisa till ett referensobjekt måste också tänka efter: Gäller samma normer som då referensobjektet uppfördes, är förhållandena i övrigt desamma?

Annan lösning – eller ta ansvaret

Den beställare som blivit en smula uppskrämd av de ovan beskrivna riskerna har tillgång till en annan lösning: han kan avstå från att peka på ett referensobjekt och i stället nöja sig med att föreskriva att entreprenörens anbud skall innehålla en lösning som gör byggnaden/anläggningen lämplig för den användning som beställaren redovisat för entreprenören (som ju normalfallet är vid användning av ABT 06, se 1:1, tredje st. i ABT 06).

Men då måste förstås beställaren avstå från den pekpinne som hänvisningen till ett referensobjekt innebär. Eller så kan han välja att peka på ett referensobjekt – men noga tänka efter om han verkligen vill ha en lösning som kanske redan är föråldrad eller olämplig – eller rentav olaglig. Och ta ansvaret, om det visar sig att referensobjektet inte fyller måttet.

Kostnadsnivå

Även om det visar sig att det är olämpligt att efterlikna referensobjektet, kan detta tjäna som referensnivå att utgå ifrån vid kostnadsreglering. Även ett referensobjekt som visar sig olämpligt kan därför ha ett visst värde.

Av Lars-Otto Liman