Den som äger eller använder en byggnad har ansvaret för brandskyddet i den. Men lagen om skydd mot olyckor är inte tydligare än att brandskyddet ska vara skäligt.

Därför har Brandskyddsföreningen tagit fram en serie vägledningar som beskriver vad de anser vara en miniminivå på brandskyddet. I våras kom en skrift om sjukvårdsinrättningar och nu har turen kommit till skolor.

Informationen bygger på:

• lagstiftning
• redovisade rättsfall
• författarnas erfarenheter
• synpunkter från remissinstanser
• andra publikationer.

Organisatoriskt och tekniskt

Precis som tidigare skrift är vägledningen pedagogisk i sitt utförande och lätt att ta till sig, med tydliga ”att göra-listor” och ansvarsområden. Den skiljer på organisatoriskt och byggnadstekniskt brandskydd och behandlar båda delarna.

Anlagd brand

Den vanligaste brandorsaken i svenska skolor är anlagd brand. Högstadieskolor är värst utsatta. Ett par råd är:

• Sörj för god utomhusbelysning och folk i rörelse, det är hämmande faktorer.
• Skaffa takfotslarm och brandventiler.Utvändiga bränder sprids ofta via takfoten.
• Skapa en policy för hur uthyrning av skolans lokaler kvällar och helger kontrolleras. Många bränder startar i samband med sådana tillfällen.

Brandceller

Brandcellsindelningen kan vara bristfällig i framför allt äldre skolor. Ett par tips ur boken:

• Se över och förbättra brandcellsgränser, särskilt på vindar och vid kabel- och rörgenomförningar.
• Använd dörrstängare mellan klassrum och korridor.

Brandteknisk utrustning

Det får inte vara längre än 25 meter till en handbrandsläckare eller inomhusbrandpost. I skolor kan handbrandsläckare vara att föredra då det finns risk att inomhusbrandsläckare lockar till bus.

Det finns inget krav på att skolor förses med automatiskt brandlarm. Men det kan ändå vara skäligt beroende på hur många utrymningsvägar som finns och var de är placerade.