Komboavtal är ett ramavtal med flera leverantörer och med flera kombinationer av tilldelningsmodeller vid avrop – vanligtvis rangordning och förnyad konkurrensutsättning.
Det har länge rått osäkerhet kring hur en ramavtalsupphandling ska utformas för att den upphandlande myndigheten ska kunna tillämpa flera modeller för tilldelning av kontrakt, på ett sätt som är förenligt med LOU.
Allt fler jurister verkar nu överens om hur det ska gå till. En av dem är Johan Svedberg, upphandlingsexpert och vice vd, på Visma Opic. Han rekommenderar ofta sina kunder att använda komboavtal.
– Fördelen med komboavtal är att de ger en ökad flexibilitet och täcker in fler möjligheter än ett vanligt ramavtal. Särskilt bra lämpar sig komboavtal för upphandling av konsulttjänster och byggentreprenader, säger Johan Svedberg.
Villkoret för att använda två eller flera modeller för kontraktstilldelning är att det redan i förfrågningsunderlaget framgår under vilka omständigheter en viss modell ska tillämpas.
Omständigheterna ska vara beslutade på objektiv grund, tilldelningsmodellerna får inte överlappa varandra och viktiga omständigheter får inte förändras när ett kontrakt tilldelas.
Dåvarande Regeringsrätten, i dag Högsta förvaltningsdomstolen, konstaterade i en dom i oktober 2010 att Göteborgs stads upphandlingsbolags komboavtal var i strid med LOU eftersom det inte uppfyllde principerna om likabehandling och transparens.
Kravet på likabehandling innebär enligt domen att” tilldelningskriterierna enligt ett ramavtal inte får ge den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet. Kravet på transparens får anses innebära att en leverantör som tar del av förfrågningsunderlaget ska få klart för sig hur tilldelningen av kontrakt enligt ramavtalet kommer att ske”.
”Det är till exempel av betydelse att veta i vilken mån förnyad konkurrensutsättning blir aktuell eftersom detta är förenat med ytterligare arbete och därmed kostnader. Om det inte är tydligt vad ramavtalet innebär beträffande tilldelningen kan leverantörer komma att avstå från att lämna anbud i upphandlingen av ramavtalet”, skrev Regeringsrätten i sin dom.
Eftersom det inte framgick av förfrågningsunderlaget annat än att Upphandlingsbolaget fritt kunde välja själv mellan två tilldelningsmodeller för kontrakt värda mellan 5 och 20 prisbasbelopp, ansåg domstolen att ”upphandlingen inte skett på ett så öppet och förutsägbart sätt som förutsätts i LOU”.
En av samordnad komboupphandling som genomfördes av SKL Kommentus på uppdrag av ett stort antal upphandlande myndigheter fick dock klartecken i Förvaltningsrätten i Stockholm i december 2010.
Detta eftersom det i förfrågningsunderlaget fanns en tydlig beskrivning av vilken tilldelningsmodell som skulle användas vid tilldelning av kontrakt.
”Förfrågningsunderlaget ger därför inte de upphandlande myndigheterna möjlighet att välja vilken tilldelningsmodell som ska tillämpas vid avrop från avtalet och strider därför inte mot principerna om likabehandling och transparens eller någon annan bestämmelse i LOU”, konstaterade domstolen.
Johan Svedbergs tips är att tilldelning enligt rangordning kan göras för upphandlingar för mindre belopp, förslagsvis upp till 200 000 kronor, medan förnyad konkurrensutsättning används för upphandlingar värda över 200 000 kronor.
Även Konkurrensverket anser att komboupphandlingar kan vara förenliga med LOU om de är tillräckligt tydliga.
– Om det i förfrågningsunderlaget till ett ramavtal för varje typ av tilldelningssituation föreskrivs tydliga villkor för vilken urvalsmodell som ska användas, och dessa föreskrifter inte lämnar något utrymme för avropande myndighets fria skön, torde invändningar med hänsyn till principerna om likabehandling och transparens inte kunna göras gällande med samma styrka, säger Anette Eriksson, föredragande på Konkurrensverket.
