Studien har utförts i två etapper. Först gjordes en övergripande förstudie med nulägesanalys av standardiseringsarbetet för vägbyggande. Med hjälp av intervjuer, studiebesök och tidigare erfarenheter togs riktlinjer för standardisering inom Trafikverket fram.
Därefter genomfördes en pilotstudie med syfte att kunna standardisera en arbetsprocess för projektering av två vägkomponenter – skyltbärare och vägportaler.
Det pågår ett omfattande standardiseringsarbete inom Trafikverket. Ett standardiseringsråd har inrättats för att arbeta främst med EU-harmonisering av Byggproduktdirektivet och Upphandlingsdirektivet.
Trafikverkets FUD-verksamhet (forskning, utveckling och demonstration) inriktar sig på tillämpad forskning i den löpande produktionen.
Syftet med detta projekt var att definiera principer för standardisering på företagsnivå. Nationella standarder för produkter som vägräcken, stolpar, viltstängsel med mera finns redan.
Ett problem är att entreprenörer ofta tvingas platsanpassa olika lösningar, vilket kan vara ineffektivt och fördyrande. Det gäller bland annat anslutningar mellan broar och viltstängsel, mötet mellan olika räckestyper och inte minst samordning av servicebyggnader och installationer på rastplatser.
En bra idé enligt rapporten vore att ställa övergripande krav på det totala sortimentet av vägbyggnadskomponenter.
Dessutom föreslås att det utvecklas tydliga metoder för och krav på hur komponentstandardisering går till. Allt för att garantera att de olika komponenterna används på bästa sätt i projekten.
Arkitekturbärande komponenter som mittbarriärer, kanträcken, broar och belysning är avgörande för hur vägen upplevs. Möjligheten att definiera ett designkoncept för en väg saknas i LOU.
Dessutom kan olika sträckor av vägen ligga på olika entreprenader. Rapporten ger några lyckade exempel på där arkitektonisk kvalitet kombinerats med tekniska krav och säkerhetskrav.
Samtidigt får standardisering av en viss metod inte begränsa utvecklingen av andra metoder. Därför påpekas i rapporten vikten av kunskapsöverföring och att projekten dokumenteras i hela sin komplexitet.
Man talar om modularisering, en metod för standardisering som kan ses som ett försök att kombinera standardisering med variation och flexibilitet. Ett sätt att åstadkomma variation är att se till att enheterna är kompatibla med varandra på flera olika sätt.
Skyltbärare och vägportaler studerades i en pilotstudie. En produktutvecklingsmodell som tillämpas i bland annat bilindustrin användes.
Via intervjuer med nyckelpersoner i branschen, både entreprenörer och beställare, definierades en checklista för standardiseringsprocessen för de olika komponentern utifrån ett livscykelperspektiv.
Resultaten visade att det finns förbättringsmöjligheter. Till exempel är upphandlingsunderlaget för vägskyltar relativt odefinierat i Sverige. Det leder till att arbetet med att ta fram skyltar ofta påbörjas alldeles för sent i planeringsprocessen.
Torgny Bäckström, projektansvarig på Trafikverkets är nöjd med rapporterna. Han anser att branschen redan arbetar industriellt och effektivt. De olika tillverkarnas produkter kan utan större svårigheter kombineras, vilket betyder att det är hög modularitet redan från början.
Han befarar dock att ökade krav på modulariseringfrån Trafikverket kan bidra till ökade kostnader från tillverkarna.
– Det bästa är ju om branschen klarar att ha en lite mer arkitektonisk känsla för detaljer och inte är så ingenjörsmässiga i gränssnitten vid till exempel sammanfogning, säger han.
